En tillbakablick till 90-talet som borde ha gjorts tidigare.
Jag har ett hata-älska förhållande till Langrisser 1 & 2. När jag spelar spelen i denna kollektion så förbluffas jag av hur enkelt och roligt spelet är. Jag lider med karaktärerna och ser mig själv undra hur dum NPCs AI är i eskort-uppdragen.
Samtidigt när jag slutar upp och spela och tänker på detaljerna själva så uppstår de negativa tankarna, på hur simpelt spelet är, hur mycket jag saknar en ordentlig utmaning och hur jag inte till hundra procent är säker på hur spelets system vill agera och fungera.
I all sin enkelhet
Strider sköts i grupperingar där du har din hjälte som hyr legoknektar innan banan börjar. Jag är fundersam om olika legoknektar är speciellt effektiva mot andra eller inte då jag när jag först spelar igenom spelet har stora problem med att fiendens legoknektar slaktar mina egna och vice versa. Innan striden börjar får du ett förslag på hur striden kan komma att sluta. Men det behöver inte gå som förslaget säger utan både du och din motståndare kan överleva. Vilket på vissa banor när du har blivit stressad ordentligt kan ställa till problem.
Banorna är stridsbaserade och du har olika uppdrag, i de flesta så är alternativen att döda allt motstånd eller att en person tar sig till en viss plats på kartan. Fiender innebär erfarenhet när de besegras och vill du verkligen levla dina karaktärer så besegrar du generalen sist då om du besegrar generalen så försvinner hela gruppen av motståndare. När du vill klara av en bana snabbt är detta en bra strategi.
Något som dock kan skapa problem är när du ska ta dig igenom de olika routes som spelet har. De olika förgreningarna som spelet har med sina routes blir snabbt den enda anledningen att återvända för att se hur allt kan gå åt helvete.
Skapa din hjälte
När du startar Langrisser 1 & 2 så får du svara på frågor. Dessa frågor bestämmer hur din huvudkaraktär kommer att bli när spelet börjar. Utrustning, stats och liknande. Konceptet gillar jag men det skulle vara trevligare om man fick veta mer direkt vad ens svar skapade för förutsättningar. Nu får man istället en slutlig vision av hur ens karaktär kommer bli och om man inte gillar det man ser kan man börja om från början.
Att vissa val då dessutom lär dig magier som du inte lär dig senare utan är explicit endast tillgängliga via frågorna i början gör att jag blir litet irriterad. Men när man slutligen hittat en huvudkaraktär man vill ha i Ledin eller Elwin så ska jag villigt erkänna att jag glömde bort frågorna och dess olika resultat tills jag påbörjade en ny genomspelning av Langrisser 2.
Ett kort äventyr
Ett drag som visar hur gammalt spelets ursprung är absolut. Men att ha en snabb kommentar ”Ledin! Banditer överfaller byn!” när synopsisen berättat att de efter en hård flykt nu äntligen kan få vila ut skapar konflikter.
Spelet straffar dig egentligen inte vid en game over heller. Utan du kastas bara ut och får börja om från stridens början. Men du kvarhåller alla föremål du hittat på kartan och levels och liknande. Så straffet för att misslyckas är icke existerande.
Första gången jag spelade så hamnade jag i route B. Denna klarades av efter kanske 6h. Vilket är litet kort. Visserligen har Langrisser 1 Route A-H så det finns en hel del att hitta om man så vill. Att man får hjälp av spelet att lära sig vilka strider som delar upp spelets olika routes och vad man kan göra för att uppnå dem är en trevlig touch då man annars hade fått spendera en hel del tid med trial och error då vissa förgreningar inte är tydliga.
Allt som allt är Langrisser 1 & 2 en återutgivning som jag verkligen gillar att spela. När jag tänker på hur spelet är uppbyggt återfinns en viss irritation i några av valen som gjorts. Men samtidigt så förstår jag valen som blev gjorda. För detta är något ett av de få spel som jag spelat som haft så olika routes att slå sig in på.
