En klassisk 2d run n gun som inspireras friskt av de gamla originalen. Har Iron Meat tillräckligt med nya idéer för att kunna bli någonting bra?
Vem bryr sig om en berättelse?
The Meat, en intergalaktisk varelse med förmåga att infestera allt den rör har givit Yuri Markovs sinne en liten övertalning. Öppna en port till jorden från månen så kommer han att få obegränsad makt. Lätt galen är det precis vad Yuri gör och jorden är under attack.
Turligt nog har jorden inte legat på latsidan utan som alltid finns det hängivna soldater som tar upp taktpinnen, i det här fallet en mängd pickadoler med obegränsad ammunition och ger sig ut på uppdrag att rensa rent och rädda jorden från The Meat.
Gammal hederlig underbar pang pang rå action
Genren med run n gun har funnits genom alla tider. När de började gå över till 3d minskade antalet spel eftersom 3d inte riktigt fungerade för den här genren. En tillbakagång till 2d och att springa från vänster till höger, skjuta allt man ser sönder och samman med ett antal olika vapen?
Med ett soundtrack i bakgrunden som bara skriker adrenalinkick? En pärla är hittad om man så säger och jag vill bara fortsätta spela.
Vapenarsenalen är varierande, med allt från explosiva granater till utvecklarnas egna version utav gamla hederliga Spread-Gun från Contra.
Banorna är skiftande och ger olika fokus i hur man traverserar. Det är allt från att man måste tänka vertikalt med sina hopp till att alltid ha koll på vart fienden befinner sig då man är på ett stort luftskepp. Bossarna, diverse övertagna fordon som tåg, helikoptrar eller till och med tanks är definitivt spelets höjdpunkt där de genom striden förändrar sig så man inte bara kan stå på ett ställe och skjuta.
Mitt enda klagomål på spelets upplägg är att spelet är banbaserad, det finns 9 banor att ta sig igenom. Och du har ingen story eller någonting mellan banorna. Du går från bana till bana och ödelägger alla infekterade varelser du stöter på. Någon form av dialog, någon extra artwork eller liknande mellan banorna skulle ha varit kul.
Ja, ursprungliga Contra är på exakt samma sätt. Bara att i det ursprungliga Contra så hade du en större känsla av kontinuitet. Förlorade du 6 liv på en bana så var de 6 liven borta tills du samlat ihop tillräckligt med poäng för att återfå dem. Iron Meat ger dig på varje bana 16 liv. Oavsett hur många du förlorade innan. Vilket skapar en liten känsla av att jaha, nu startade jag på den här banan. Därav blir jag litet bortkopplad från att jag tror mig ha spelat med samma karaktär, så jag måste dubbelkolla.
När spelet laddar nästa bana möts du av riktigt fina artwork, men jag skulle vilja ha något som i exempelvis Super Contra där du får se dig själv eller kamrater posera, litet kort info om att ni beger er till nästa bana som är månen eller liknande.
Skoj, skoj för alla
Det märks att utvecklarna har haft kul när de skapat Iron Meat. fienderna, bossarna, miljöerna är alla infekterade utav The Meat. Alltså har de en riktigt köttig känsla. Munnar som öppnar och stänger sig, billor med getingar som mer ser ut att pulsera.
Iron Meat är ett blodigt brutalt spel där kroppar blir klyvda på mitten, blir omgjorda till köttfärs av stora snabbt pulserande knivblad och ja. Soundtracket gör upplevelsen ännu hårdare och mer rå. Något jag uppskattar.
Med 30 olika karaktärer att låsa upp som tyvärr bara är utseendemässiga förändringar kan man ha kul. Eller vem vill inte spela som en stor dinosaurie som springer runt och skjuter sönder kött?
