Det feodala Japan för 500 år sedan. En halvdemon med stort behov av en anger management-kurs, en megatuff demonutrotar-tjej, en pervers munk och en femontonårig flicka från det moderna Japan som slits mellan att rädda värden och sitt dåliga mattebetyg.Jag ger er serien Inu Yasha!

Inu Yasha var en av de första animeserier jag började se. Då var jag nyss fyllda 18 och hade precis börjat inser hur stort utbudet var när det gällde anime och manga och Inu Yasha snubblade jag över av en ren slump. Och fastnade direkt.
Serien fyllde ett hål i mitt hjärta som ropade på berättelser om stark vänskap, övernaturligheter och episka strider. Jag sträcksåg serien fram tills runt avsnitt 121 då jag insåg att både animen och mangan den baserades på var oavslutade.

Antiklimax

Jag fortsatte att tycka om serien men lade den på hyllan tills jag fick höra att mangan nu var helt färdigskriven. Och det tände ett hopp i mig om en fortsättning på animen och tack och lov så kom det en. Nu när jag sett klart serien och sett om den några gånger så kan jag säga att Inu Yasha är en av de bästa animeserier jag sett.

DÅTID OCH NUTID I EN BRA MIX

Serien handlar om Kagome, en 15-årig flicka som bor i ett gammalt tempel med sin familj i det moderna Japan.

Kagome är en helt vanlig tonåring med vanliga bekymmer, hon går i skolan, har problem med läxorna och fikar med sina vänner.
Men så en dag så ramlar hon ner i en gammal brunn på familjens ägor och hamnar i det feodala Japan där krig, demoner och ond bråd död är vardagsmat.
Kagomes ankomst till det feodala Japan innebär också att en försvunnen, magisk juvel vid namn Shikon no Tama kommer tillbaka till världen.Shikon no Tama ger ökade krafter till varje demon eller människa som får tag i den och uppfyller även
alla ens önskningar, kort sagt en väldigt åtråvärd dyrgrip för alla demoner.

Kagome råkar av misstag befria en ytterst hetlevrad halvdemon vid namn Inu Yasha. Som om det inte var nog där så visar det sig att Kagome är en inkarnation av Inu Yashas sedan länge döda kärlek, prästinnan Kikyo, som han numera hatar.
Inu Yasha och Kagome är inte alltför förtjusta i varandra men när Kagome råkar ha sönder Shikon no Tama i tusentals bitar och dessa sprids över hela landet så tvingas de båda samarbete för att samla ihop alla delarna innan något riktigt dåligt händer…

BÄSTA RADARPARET INOM ANIME

Det som jag fascineras över varje gång jag ser om serien är hur väl den står sig rent visuellt trots att den har några år på nacken.
Det märks att man lagt ner mycket tid och omsorg på varje avsnitt, man har tänkt på hur man bygger upp en bra historia och serien blir snyggare och snyggare ju fler avsnitt man ser. Särskilt de sista 26 avsnitten är en orgie i snygghet och animationsteknik.
När det gäller själva storyn så ligger Inu Yasha bland de bättre, inte för att det är en nyskapande historia utan för att den har ett klart mål, en bra huvudplott och kan ses av både vuxna och ungdomar.
Jag gillar blandningen av roligheter, allvar och strider men framför allt gillar jag elementet av kärlek och sorg
Kärlekshistorien mellan Kagome och Inu Yasha är invecklad och äkta utan att bli långdragen och fjantig.

Det är ingen barnlek att bli kär i en annan värld, i en annan tid eller i en halvdemon, särskilt inte om halvdemonen fortfarande inte kommit över minnet av sin förra kärlek.Det utvecklas till ett underbart sorgligt kärleksdrama som präglar hela serien, genom strider och vänskap utan att ta över.
En annan bra sak med Inu Yasha är persongalleriet. De återkommande bifigurerna i serien är väl uppbyggda och få ta mycket plats med sina historier och dilemman, detta utan att fokus flyttas alltför mycket från huvudplotten.
Kagome och Inu Yasha är ett radarpar man inte tröttnar på, deras gräl, förmåga att komplettera varandra och deras känslokval gör de till ett av de mer minnesvärda paren i animevärlden.

CURSE THESE FLASHBACKS!

Musikmässigt är Inu Yasha bara wow. Fantastiskt J-popsintron, bra och känslosamt komponerad musik till avsnitten med teman för de olika karaktärerna samt underbara slutlåtar bidrar till att Inu Yasha har ett av de bästa soundtracken jag hört.
Om det är något jag ska klaga på så är det väl längden på serien. 193 avsnitt är mycket trots att Inu Yasha tack och lov är förskonad från utfyllnadsavsnitt. Men de hade kunnat trycka ihop och skära ner vissa delar för att få det att gå lite snabbare.
En annan sak jag stör mig på är alla dessa flashbacks. När man ser serien veckovis kan jag förstå behovet av dem men ser man serien i et svep som jag gör så blir det bara störande att om och om igen påminnas om varför de är ute och letar efter Shikon no Tama eller varför Inu Yasha fortfarande har en crush på Kikyo.
Bortsett från det så tycker jag om serien och kan rekommendera den till alla!

recension ursprungligen skriven av Anna Erlandsson