Kan ett nästan helt omgjort spel få mig att älska spelet enbart när min hat/älska relation till det ursprungliga spelet fortfarande ligger kvar i minnet?
Hyperdimension Neptunia var ett spel som jag hade en hat/älska relation med. Jag fullkomligt älskade atmosfären, de ständiga kommentarerna om andra spel (packa en lastbil med block som liknar tetris-figurer) och hur konsolkriget fick en helt annan mening än vad man var van vid.
De tre stora företagen Sony, Nintendo och Microsoft blev gestaltade av Gudinnor som härskade över deras egna land. De slogs alltid med varandra och tillsammans med den fjärde gudinnan så var allting i perfekt harmoni, ingen vann och ingen förlorade. Det var först efter att de tre gudinnorna slagit sig ihop och tillsammans anföll Neptune som balansen bröts.
Andras betyg till originalet
Betygen från andra var väldigt låga. Det klagades på att spelet var gubbsjukt och perverst och att striderna inte var kontrollerbara. Att man inte fick använda föremål när man ville. Systemet som användes i Neptunia var unik där man som spelare fick bestämma med hur stor sannolikhet föremål skulle användas och i vilket sammanhang. Många förstod inte detta utan blev riktigt irriterade på att när deras hälsa var låg så kunde de inte använda ett föremål för att läka sig.
Personligen såg jag det som en extra utmaning att bestämma när föremål skulle användas. Det var extra roligt att få se ens strategi bli perfekt utförd.
Originalet slog mig på käften när striderna gick ifrån att vara busenkla till att fienden besegrade mig med en attack. Det störde mig så mycket att jag kort och gott slutade upp att spela.
Är remaken bättre?
Re:Birth har gjort en del förändringar. Föremålshanteringen är ändrad så att nu kan du när som helst välja menyalternativet “items” i en meny i striderna och använda valfrit föremål när du vill. Striderna har gått ifrån att vara en enkel menyhantering till att du rör varje karaktär enskilt på ett stridsfält mycket likt det som återfinns i de senare Neptunia-spelen. Ökad strategi när varje vapen har ett fält i varvid man kan anfalla. Med rätt placering kan du anfalla en grupp av fiender med ett svärd exempelvis.
Överlag så känns striderna mer som Hyperdimension Neptunia: Victory blandat med Mugen Souls men utan hela “moé” aspekten av det hela.
Parodierna har inte blivit färre heller. Nu skämtas det till och med om hur denna remake inte tar något för givet och verkligen inte håller tillbaka!
Tyvärr dras Re:birth fortfarande med att striderna går ifrån att vara väldigt enkla till supersvåra på väldigt kort och oförutsägbara sätt. Alltså måste du spendera en hel del tid med att grinda för erfarenhets poäng. Kurvan för att lära sig spelet är också ganska brant.
Det som finns kvar av spelet är vad som gjorde att det kallades för gubbsjuk och pervers. Stör det dig så är spelet inte för dig, vill du ha en skämtsam historia om konsolkriget med underbar artwork så är spelet definitivt värt att kolla in. För gamla Neptunia spelare så är Re:Birth verkligen värd att kolla in, berättelsen är densamma men du kommer inte att känna igen dig i allting annat. Det har blivit så mycket förändrat så det är klart värt det att återvända till Gamingindustry.
