Kan ett annat stridssystem rädda Gamemarket från Henriks trötthet som drabbat de tidigare delarna?
Gänget från Gamindustri är tillbaka, nu i en spin-off där Noire får stå i rampljuset för första gången som spelets hjältinna. Där tidigare delar varit rena JRPGn är Hyperdevotion Noire ett SRPG inte olikt de stora titlar i genren Disgaea och Fire Emblem. Där Noire saknar djup och kan övervinnas med grinding har spelet trots allt en alldeles egen charm.
Noire, eller Goddess Black Heart om ni så önskar har nått den punkten i sitt liv där hon ensam kan stå emot de tre andra gudinnorna i en strid. Besegrade och förödmjukade lämnar de striden bakom sig diskuterande om hur det är möjligt, Noire måste ha fuskat! då Neptune ju alltid kunnat besegra henne enkelt tidigare. Framför allt, Neptune har ju alltid varit spelets hjältinna!
Inte mycket senare går allt åt skogen, Lastation och Noire förlorar all sin kraft och lämnas åt sitt öde. In kommer du som spelare, en turist som ville besöka Lastation. Du ser en tjej jagas av monster och du ingriper raskt och tillsammans undkommer ni monstren. Noire blir så glad över att du tror på henne då att man tror på en Gudinna i Gamindustri alltid kommer att ge henne kraft och styrka, ju fler som tror på henne och ger henne ”shares” desto mäktigare blir hon.
Din roll blir snabbt ändrad från att vara en namnlös person (???) till att bli kallad Secretary. Du har hand om Noires schema för dagen. Detta schema är dock ingenting som du kan ändra utan det används bara som utfyllnad i berättelsen. Vilket är synd då det hade varit mycket trevligt att se hur långt de hade kunnat ta det hela. De tre andra gudinnorna har även de stött på problem och efter en strid för att bestämma vem som ska vara ledaren går de med i din grupp och blir spelbara.
Om det är något som jag absolut älskar med Gamindustri så är det att allting handlar om spel och dess mindre kända bakdörrar, fusk och i ren allmänhet ger en annan bild av industrin än vad den egentligen ser ut. Jag älskar också att välkända karaktärer från sina största titlar, Snake, hjältarna från diverse JRPGn får omgjorda karaktärer. För de som spelat Dragon Quest så kommer Estelle verkligen att trycka på alla igenkännings knappar som finns. Allt ifrån hennes utstyrsel till hennes kommentarer om att förlora hälften av hennes guld och återuppstå vid den närmsta kyrkan känns igen.
IF har tillsammans med Sting skapar en otrolig variation i striderna. Du får göra allt ifrån att åka tåg, samla blommor till att stå och vänta på plattformar som ska ta dig vidare i banan. Resultatet blir att banorna i sig oftast är till mer bekymmer än vad fienderna är.
Tyvärr verkar det inte som att IF kan låta bli utan har en alldeles för stor förkärlek till att börja relativt enkelt. Spelet lurar dig med en falsk säkerhet att bara du har rätt vapen och ligger omkring fiendens level så kommer det att gå bra. Det dröjer inte länge förrän det tas ur en och fienden trots samma nivå gör mer skada än vad du som spelare gör.
IF och Sting har löst detta problem genom att ge dig en väldig massa föremål och en element cirkel. Vatten besegrar eld och åska besegrar vatten exempelvis som innebär att om du blir besegrad enkelt så kan det vara dags att byta ut din karaktärs element.
Något som jag dock stör mig litet på är att striderna är så väldigt varierande att även din grupp storlek ändras i princip helt beroende på berättelsen. Som minst slåss du själv med endast Noire och som mest har jag haft sju karaktärer i gruppen som kan slåss. Du hamnar väldigt snabbt på mer än sju karaktärer så åter igen måste du om du ska ha en balanserad trupp spendera massor av tid på att grinda. Fienden ger som mest 1-4exp i vanliga fall. Bossar kan ge 25-50exp beroende på din level. När en level kan innebära 200-500exp så tar det tid att grinda och få erfarenhet.
Allt till trots så är spelet mycket underhållande och en välkommen ändring från de vanliga striderna i Neptune-serien. Miljön är samma gamla hederliga komik som jag alltid uppskattat, även om jag inte är 100% säker på alla karaktärer så gestaltar de sitt företag eller karaktär otroligt väl och jag drar på smilbanden åt mycket. Parodier till andra spel finns det även gott om, som bilden ovan där Noire får läsa ur ”Banana Chronicles”. Ett internt skämt om spelserien Record of Agarest War där ”bananer är jättegott (NSFW?)”.
