Visuella noveller på bärbara konsoler. En hit eller flopp?
Jag har alltid haft ett gott öga till visuella noveller. De har haft ett innehåll som jag sällan skådat tidigare och det som jag mest varit ute efter i ett spel: Berättelsen har i 9/10 fall hållit hög klass. I det sista fallet har berättelsen blivit nertyngd av ändlösa beskrivningar av väder, karaktärer och fem minuters läsning av inget annat än vad karaktären tycker och tänker.
Om det inte går till överdrift har jag ingenting emot sådana reflektioner men när det blir för mycket så är det bara tröttsamt.
Hakuoki: Edo Blossoms lider inte av detta problem utan berättelsen, att som en extra egendöpt karaktär bli inslängd i feodala Japan för att får träffa på några av dess historias viktigaste namn. Saito Hajime för att nämna ett är underbart och känslan jag får av spelet är att det sprudlar av liv.
Om jag vore elak skulle jag använda detta spel och skriva om hur kvinnor förtrycker män. Jag menar, en ensam tjej som krävs för att killarna i gänget ska klara av vardagen? Hur ofta har man inte läst kommentaren där könen varit omvända och hur nedvärderande det är? Ja, spelet har massor av snygga killar som på ett eller annat sätt upptäcker att den karaktär du spelar (döps till Chizuru Yukimura om du inte ändrar hennes förnamn) är det viktigaste som hänt dem? Jag är förvånad över att jag inte hittat mer fanfiction och mera där dessa pretty boys varit huvudkaraktärer. Men vi ska inte vandra på det spåret. Vi ska prata om spelet i sig.
Edo Blossoms gör mig varm inombords när jag läser. Spelet har vackra bilder och jag får verkligen lära känna de olika karaktärerna på djupet. Berättelsen får ett enormt högt betyg av mig och det är så gott jag kan göra. Den enda nackdelen med detta spel är för mig att tack vare Playstation Vitas skärm blir texten litet väl liten för mig att ligga och läsa under längre stunder. Jag börjar att bli gammal och att sitta framåtlutad over min PS Vita gör ont. Att koppla upp spelet med Playstation TV och på så sätt få en större skärm och upplösning hjälper problemet och minskar ansträngningen.
Musiken är vare sig bra eller dålig. Den passar för scenerna och är varierande. Grafiskt sett gillar jag de olika typer av scenarion som spelet visar. Varma dagar byts mot kalla nätter och artisten har verkligen gjort ett superbt jobb med att visa kyla och värma genom färgerna som denne har använt.
Hakuoki: Edo Blossoms är även en ny erfarenhet för mig då det är första spelet där huvudpersonen är en kvinna och blir omringad av vackra killar. Vanligen brukar det vara tvärt om. Jag gillar idéen och det tillför en hel del som man inte är van vid.
Kort och gott, en vacker multidelad berättelse där du får skaffa vänner och kanske även hitta livets kärlek. Om man klarar av att läsa massor av text och inte ha en massa kontrollerbar action. En underbar bok och en underbar berättelse.
