Med snabbheten från Sonic och mätarna från Sparkster lämnar Freedom Planet snabbt sina inspirationskällor bakom sig.
Det går inte att prata om Freedom Planet utan att nämna dess inpirationskälla Sonic the Hedgehog, snabba banor, unika karaktärer med sina egna rörelsemönster och förmågor som skapar nytt liv i banorna. Gotta Go Fast känns som en passande anmärkning även här.
Inspirationen syns klart och tydligt men det är en förbättring på alla plan då Freedom Planet har mer överskådlig synfält och det märks att skaparna inte har velat förstöra din snabbhet med plötsligt fällor eller fiender utan du ser klart och tydligt allt som befinner sig på skärmen.
Galaxy Trail, utvecklarna har lyckats med att göra Freedom Planet otroligt charmigt, den första karaktären jag väljer att spela med, Lilac blir snabbt en favorit då hon kan snurra, flyga korta sträckor och allmänt bara är rolig att spela med. Att hon liknar en drake med en förtjusande svans och små horn gör inte saken sämre.
Banorna i sig är ibland litet svåra att se exakt hur man ska ta sig vidare i men de är samtidigt fruktansvärt bra gjorda och designmässig har jag inget mer att önska. De varierar stort och är utmanande i alla former. Svåra hopp till enorma bossar som kräver sina strategier öppnar upp för att man inte bara kan buttonmasha utan man måste se och utvärdera när och var man ska anfalla.
Allt detta skapar en sådan enorm balans att även om man sitter och sliter sitt hår emot en boss i ena ögonblicket vet man att känslan av att äntligen besegra bossen kommer att vara supersöt. Alltså försöker man om och om igen tills man lyckas. Allt för att uppleva den ultimata lyckokänslan av att klara av en svår boss.
Musiken lämnar inte mycket att önska. Den är passande för formatet och de olika banorna har sina egna teman, något som jag verkligen uppskattar och jag vill fortsätta lyssna på musiken även utanför att jag spelar.
Freedom Planet är nog ett av de svåraste spelen jag har recenserat. Inte på grund av motstridiga känslor utan för att jag inte vet hur jag ska förklara hur bra spelet är. Grafiken är underbar, musiken passande, karaktärerna kärleksfulla och väldesignade, kontrollen är fruktansvärt bra efter en liten uppförsbacke när man lär sig. Bara det att spelet började på PC men nu finns till nästan alla konsoler säger en hel del om hur uppskattat och älskat detta spel är. Jag recenserar det på Switch och jag upplever inga försämringar emot någon annan version eller konsol.
Visst, när jag spelar gör jag personligen en del misstag som slutar med att jag skyller på kontrollen för att jag tog skada eller till och med förlorade ett liv. Men det ligger ju i grund och botten hos mig själv och inte spelet. Litet för ivrig med en knapptryckning och spelet gör som det ska men ger mig inte det slutresultat som jag förväntade mig.
På sitt sätt är det synd att Sega inte tar lärdom av Galaxy Trail om hur man gör ett bra Sonic-spel. För med Freedom Planet träffar de verkligen mitt i prick.