Etrange Overlord (PS5)

En helt ny IP som inte tar sig själv på för stort allvar. På det bästa sättet.

Jag finner det alltid kul när avhoppare startar sina egna företag och när de sedan försöker göra nya saker. SuperNiche som skapades av gamla CEOn för NIS har här släppt sitt första spel tillsammans med NISA som publicerare. Är det världens bästa spel? Nej. Är det ett spel som skämtar med sig själv, har den där klassiska Disgaea känslan för sina karaktärer och story? Absolut ja.

Étrange von Rosenberg blev falskeligen avrättad för att ha konspirerat mot kungafamiljen. När hon öppnar sina ögon befinner hon sig i helvetet. Något som inte verkar bekymra henne speciellt mycket, allt hon vill är att leva sitt ”happy life” vilket innebär massor av sötsaker och té. Får hon detta bryr hon sig inte om hon är på jorden eller helvetet.

Men nya människor i helvetet ska tuktas. Initieras om man så vill. För sina synder. Men Étrange är helt övertygad om att hon inte har några synder. Om hon skulle försökt att ta livet av kungafamiljen hade hon inte gått omkring i skuggorna det märker man snabbt. Hon är självsäker, enormt stark och har magiska förmågor som nog ingen normal människa skulle ha. Och nu slår hon sig ner i helvetet och gör allt för sitt lyckliga liv.

Den klassiska känslan

Något som alltid gjorde mig glad när jag spelade Disgaea var hur spelet inte tog sig självt på för stort allvar. Etrange Overlord gör precis samma sak. När Étrange gladeligen blir piskad av en djävul tar hon ingen skada. Hon har ingen synd att bli straffad för och i sitt sinne är hon helt skuldfri. Alltså tar hon ingen skada av en piska som är gjord för att straffa syndare.

Hon är mer intresserad av att äta sötsaker och dricka té än att försöka erövra helvetet. När hennes tjänare Sweetia plötsligt befinner sig i helvetet tillsammans med henne blir det glädje. De superba sötsakerna som Sweetia gjorde till Étrange när de båda levde? var utomordentliga. Då det senare uppdagads att den männskliga världen och helvetet är sammankopplade via portaler antar jag. Men då det pratas om Overlords så antar jag att världen är sådan att det finns sätt att ta sig mellan de olika världarna.

Jag ligger raklång av skratt när dialogen skrivs ut. Röstskådespeleriet är bättre än vanligt då de verkligen lagt ner tid på att exempelvis göra talandet lägre när det är intern monolog mot när karaktärerna verkligen pratar.

Konceptet att vapenhandlare är mer intresserade av att sälja vapen än att göra någon nytta är ren sanning. Att många av scenerna då dessutom presenteras som en musikal får mig att tänka på Rhapsody – A Musical Adventure.

Som ni märker är det en hel eloge av känslor som jag får när Etrange Overlord spelas.

Mindre kul men samtidigt bättre än mycket annat

Den bit som jag inte trivs ordentligt med i Etrange Overlord är spelets strider. Det är gruppbaserade strider i realtid. En enkel attack, undvikande manövrar och sedan specialattacker eller att man kastar föremål. Det är så man presenteras.

Senare får man möjlighet att använda miljön till din fördel. Det finns kulsprutor, stora snurrande träd och katapulter för att nämna några saker.

Uppdragen skiftar och det är denna variation som man verkligen behöver. Visst är de olika karaktärerna speciella i sina uppgifter där Étrange är mer balanserad medan hennes kamrat Cat-Smith är mer snabb (hon är ju trots allt en katt så). När man inte besegrar alla fiender så kanske man måste erövra baser eller så finns det en boss att besegra.

Jag har kul med Etrange Overlord, det ska inte skrivas under stol med att jag ligger raklång av skratt när dialogen för berättelsen framåt. Striderna blir intressanta där man kan använda sig av miljön för att besegra fiender, finns det en klyfta? Jo då kan man knocka motståndet ner i klyftan.

Men samtidigt så är det väldigt enkelt. Visst är det kul att plocka upp en bomb och slänga den i ansiktet på motståndet och när spelets egna tillägg genom att låta dig få bonusar levererade på band när du besegrar fiender.

I slutändan är Etrange Overlord ett utomordentligt första spel för en ny studio och jag hoppas verkligen att många kommer att uppskatta det här spelet då det har den där charmen som behövs i dagens spelmiljö.