Ett schmup utan konfigurationer men som ändå ger dig tillgång till olika vapen? En ny typ av schmup som verkligen tar termen ”2.75D” till sin spets? Ether Vapor Remaster är här och hoppsan vad det har med sig mycket.
Den tidigare erfarenheten jag haft av schmups innan jag började recensera spel var minimal. Parodius, Life Force och Ikaruga kan sammanfatta min tidigare erfarenhet. Roliga spel, inte för svåra att begripa sig på och överlag riktigt häftiga spel. Bullet hell-spel har jag aldrig varit mycket för. Ikaruga var i princip det enda spel med detta fenomen som jag spelat tidigare innan eXceed Collection. Jag gillade det inte och förstod inte hur någon kunde finna nöje i att knappt röra sig en millimeter och ändå tvingas ta hand om bossar större än halva skärmen.
Ether Vapor Remaster är då en frisk fläkt då den inte kräver av dig perfekt millimeter precision i ditt flygande utan ger dig mer valfrihet vilket är någonting som jag väldigt starkt gillar.
Välj ditt spelsätt
Ether Vapor Remaster erbjuder dig två olika spelsätt, Arkad och Berättelse. De två lägena är väldigt själv förklarande där man i arkad försöker få ihop så mycket poäng som möjligt genom att skjuta ner så många fiender som möjligt för alla vet ju att ju mer fiender man besegrar desto högre poäng får man i slutändan.
När man börjar med det andra läget dock så möts man av en ganska intetsägande berättelse. Inför varje bossstrid är det en del snack mellan Luca och bossen, vilket jag finner relativt löjligt. Spelet ska utspela sig i ett krig där Luca agerar solo med målet att spränga den dator som fattar alla beslut för armen. Hat märks i nästan varje ord när bossarna utmanas verbalt. Har man verkligen tid till det i ett krig? Att kasta skit och berätta om hur hårt motståndaren kommer att få smörj?
Efter den första banan introduceras även nästa bana med en kort dialog. Litet gnabb mellan Luca och Sana eller kommentar om att ”de stora vapnen har kommit” känns inte seriösa och jag undrar varför det ens finns ett berättelse läge. Den enda lösningen jag kan tänka mig är att för oss som inte pallar med arkad-läget där banorna kommer direkt efter varandra. Så dessa korta intermezzon hjälper mig att få ner adrenalinet till normala nivåer igen.
2.75D ja tack
Min tidigare erfarenhet av schmups har varit bestående i ett plan, ren 2d-action när den varit som bäst. Men det har bara handlat om ett plan och jag har aldrig behövt bry mig om något annat. Ether Vapor inför någonting helt nytt för mig, 2.75D vilket betyder att fienderna har möjlighet att försvinna in antingen framför eller bakom dig sett till en 2d plan. Så bossar fullständigt älskar att fly längre in i banan för att anfalla dig eller att försvinna bort från skärmen och sedan försöka flyga rakt genom dig.
Irriterande och störande men ack så fräscht koncept och lösningen när fiender i olika plan anfaller dig är genial.
Välj ditt vapen
Ether Vapor ger dig tre vapen att leka med. Gatling-gun, Sidewinder och Homing missile. Utifrån namnet kan ni gissa vad de gör och hur man bäst använder dem. För fiender som befinner sig rakt framför, Gatling-gun. När fienderna dyker upp på båda sidor samtidigt och du befinner dig i mitten, Sidewinder. När fienden är feg och flyr in i bakgrunden medan en massa små objekt försöker ramma dig, Homing missile på den fega uslingen i bakgrunden medan ditt ”ärtrör” till vanliga skott får ta hand om de andra fienderna.
Ökande svårighetsgrad
En detalj som jag gillar är att du får mer och mer liv ju längre du tar dig i spelet. Visserligen efter att du fått Game Over men ändå. Nästa gång har du mer liv att ta dig längre med.
Detta balanseras av att svårighetsgraden på banorna ökar. Så ju längre du tar dig desto mer liv får du och desto svårare blir allting. En bra balans helt enkelt. Det är sällan som det känns orättvist när du blir träffad eller får game over.
Oavsett om du är en fullständig nybörjare eller en härdad veteran så finns det någonting för dig att hämta. Så pass balanserat och roligt är det.
