Ett så klassiskt JRPG som vad det kan bli. Med styrkor och svagheter.
Dragon Quest är serien som behåller sina rötter. De må ändra saker här och var men i grunden så behåller de sina rötter. Det var här som JRPGn började sin resa och striden mellan DQ och FF har varit med mig under en herrans massa år. När Square och Enix slog sina påsar ihop förväntade jag mig inte att vi skulle hamna här, där Dragon Quest slår fast vid sina rötter som klassiskt JRPG och FF vandrat iväg för att tillfredställa massorna.
Styrkor
Dragon Quest III 2D-HD Remake är en modernisering av det gamla NES spelet som släpptes 1988. På din 16 födelsedag blir du en äventyrare med uppdraget att rädda världen från Archdemonen Baramos. Till din hjälp har du en skara äventyrare som du slår följe med och ger er ut för att rädda världen.
Inget nytt, men på den tiden så behövdes det inte mer och även om det kan kännas litet simpelt med moderna mått mätt så gillar jag enkelheten. Du får direkt veta vad som gäller och hur du ska ta dig an det.
För att besegra Baramos måste du utforska, leta ruiner och världen är stor, enormt stor. Bli starkare med dina medlemmar och hitta bättre utrustning. Gamla hederliga skolan så att säga. Och efter flertalet moderna spel är detta ingen nackdel. Det är skönt att komma tillbaka till ett enklare upplägg och jag gillar att du har en så stor värld att utforska.
Något jag inte var förberedd på var att jag får välja medlemmarna till min grupp av äventyrare själv. Vill jag ha tjuvar? magiker? präster? riddare? eller kanske de som lär sig av monster och tar deras förmågor som sina egna? Jag får välja kön, döpa dem och även bestämma om jag vill låta den jag hyrde in de från bestämma hur de ska får litet bonus status eller inte. Med styrkor och svagheter till varje äventyrare blir det en hel värld av min-maxande för de som gillar sådant. Personligen så vill jag ha en balanserad trupp så jag väljer de äventyrare som spelet rekommenderar till mig. En krigare, präst och magiker. Jag byter senare ut min magiker mot en monster wrangler, för vem kommer inte ihåg hur kraftiga blue mages är i FF universumet?

Ett antal timmar senare och jag känner att spelet verkligen har moderniserats. Jag har kraftiga speed valmöjligheter i strider, jag kan springa, den gamla klyschan att man slår i huvudet om man använder chimera wings eller magin zoom inomhus (din teleporteringsmöjighet) är borta och spelet väljer att anmärka på detta själv.
Vänliga monster finns. Och litet pusslande blir det med hur man räddar dessa vänliga monster som mest bara vill bli lämnade ifred när vissa bara dyker upp på natten, andra dras till dofter och jag vet inte allt. Dessa små fluffiga nya vänner man räddar kan man sedan använda för att slåss i turneringsformat med olika priser. Vilket innebär att man letar efter sätt att rädda dessa vänliga monster också.
Kort och gott är DQ3 2D-HD Remake ett rent kärleksbrev av utvecklarna och det märks. Personligen så fick jag gåshud när spelets tema spelades upp när jag startade spelet. När de valt att inte förändra något så grundläggande som spelets ikoniska tema vet man att man står inför något bra.
Svagheter
Några av de sämre bitarna med DQ3 2d-hd är mer kopplade till genren och hur DQ-serien är i allmänhet. Om de inte valt att lägga till ett val om du vill ha hjälp med att veta exakt vart du ska gå utifrån de upptäckter du gör? Spelet är en enorm sandlåda där du inte har några direkta raka vägar att använda. Så genom att utforska och vandra runt hittar du ruiner, gångar, städer och gömda platser. Detta gör att en genomspelning blir allt annat än rak och förutom att du behöver diverse nycklar för att öppna specifika dörrar så har du fri lejd att vandra och utforska.

Detta innebär att det är väldigt lätt att gå vilse. Något jag absolut skulle ha gjort om jag inte valt att få litet ”hjälp” med markeringar på kartan dit spelet rekommenderar att jag går.
Striderna är stenhårda och du hamnar oftast i en strid där du inte kommer undvika att ta skada, vilket innebär att din utrustning blir så oerhört viktig. Vilket öppnar upp för spelets största svaghet i mitt tycke. Din utrustning är svindyr och där du i andra JRPGn kanske kommer undan med några futtiga tior för ett svärd kostar det flera hundra här i DQ-universumet.
Vilket innebär att om du vill ha topp utrustningen från byn du befinner dig i? Förberedd dig på att grinda loss i närområdet. Vilket innebär onödigt litet ersättning för de monster du besegrar. Bara för att när du köpt din utrustning och känner dig extremt glad? Nästa by har bättre utrustning, dyrare utrustning. Bara börja om från ruta ett.
Mycket av de pengar du skaffar kommer istället från skattkistor och fynd du gör i byar, ute på världskartan eller i grottorna. Om ett möte med fiender ger dig 3 guld kan en kista eller genom att leta i tunnor och krukor ge dig 200. Vilket innebär att du verkligen måste vandra runt och prata och söka i varje vrå.
Att du kan välja och vraka mellan olika klasser är en bra grej, men det innebär också att du när du vill testa något nytt får börja om från level 1 och om din nuvarande utrustning inte är stark nog blir det problem när du vill se vad din nya kamrat kan göra.
Något jag saknar från de mer moderna DQ-spelen är något så enkelt som att på detaljnivå välja vem i en grupp av fiender jag vill anfalla. Då jag här om jag möter en grupp med kaniner och jag väljer att slåss så får jag bara välja själva gruppen, inte individen. Kanske en småsak men litet förvånande då man är van vid att kunna välja exakt vem man vill anfalla.
Mycket nöje
Jag har njutit av min tid med Dragon Quest III 2D-HD Remake. Det är otroligt trevligt att få se ett sådant historiskt ögonblick och min förväntan till vad Square-Enix kan göra med den här tekniken? Efter Star Ocean 2 och nu Dragon Quest III? Med Dragon Quest I och II kommandes vid horizonten?
Jag vill se mera och om inte annat så finns det ju möjligheter att prova en ny konstellation när jag spelar DQ3.