Digimon Story: Time Stranger (NSW2)

Den första upplevelsen med ett Digimon-spel lämnar mersmak.

En blandad historia

När jag startar upp Digimon Story: Time Stranger möts jag av valet att välja karaktär, en manlig eller kvinnlig huvudperson. Jag väljer att spela som kvinna och får därefter döpa, men jag låter namnet Kanan vara kvar.

Jag får veta att Kanan tillhör en hemlig organisation som kallas för ADAMAS. Deras uppdrag är att skydda den publika sektorn mot oförklarliga händelser. Tänk er Loch Ness monstret, Yetis eller bara att folk försvinner. De undersöker och fixar problemen som uppstår.

Dagens uppdrag är att möta en individ vid en byggnad som legat i ruiner sedan länge. Kort och gott introduceras jag till Digimons, får välja min första digimon mycket likt hur jag väljer min starter i pokemon. Alla med styrkor och svagheter och framför allt, olika sätt att digiutvecklas. Jag blir räddad av den individ som jag skulle träffa, denna mystiska figur verkar känna igen mig trots att det är första gången som jag möter henne. Kort senare har saker och ting gått skäpprätt åt helvete, världen som vi känner den är på upphällningen och Kanan har förflyttats 8år tillbaka i tiden.

I en lugnare värld är det nu upp till Kanan att förhindra att framtiden händer. När jag nu inte efter 10h blir digitaliserad och nu befinner mig i Digimons värld där ett krig utspelar sig mellan de goda Digimons och de elaka Titans.

Visst, jag förstår att historien är uppdelad i flera olika sektioner. Vi har tidsresan, vi har kriget mellan de goda och onda digimons, vi har subhistorien där Aegiomon har en intern konflikt om han passar bäst i Digimons eller den männskliga världen. Men den flyter inte samman på ett bra sätt utan det är som om det vore flera olika berättelser som de sedan försökt få ihop till en större.

Utforskande och slagsmål

Jag gillar att Digimon Story: Time Stranger gör det enkelt för mig att veta vart jag är. Antingen är jag i en stad där jag handlar föremål, förmågor, kläder eller digi ägg. Pratar med stadsborna, lär mig mer om siduppdrag och accepterar dessa. När jag sedan beger mig ner i kloaker, besöker åtskilda torn och liknande så vet jag att jag kommer att slåss.

Varje område där jag slåss får sin egna stil. En enkel kloak där jag lär mig grunderna eller ett mystiskt torn där jag måste flytta på Digimons för att skapa en gång framåt blir höjdpunkter. Att jag kan skippa över strider när jag är starkare än motståndet men fortfarande få all erfarenhet, föremål och datan från de digimons jag besegrar är helt galet och jag uppskattar när spel gör sådana saker.

När jag börjar slåss får jag veta att varje Digimon har sina styrkor och svagheter. De är starka mot vissa typer av Digimons och svaga mot andra. De förmågor och sätt att attackera som varje Digimon har har fysiska eller magiska grundelement som sedan faller ut i något av de element som spelet har, allt från åska till null. Vad som gör massiv skada mot en eldbaserad Digimon gör troligen mindre skada mot en som är vattenbaserad.

Så det innebär att jag inte bara kan ha en typ av Digimon i min trupp utan jag måste skaffa flera olika för att få en så bredd trupp som möjligt. För att täcka upp så många element och typer som möjligt.

Digiutveckling

En stor del av Digimon är digiutveckling. När dessa söta små monster når en viss nivå, eller när deras stats blir tillräckligt höga så kan jag digiutveckla dem.

En söt liten katt kan när den Digiutvecklas bli en enorm räv digimon. Eller en liten kanin blir en grym T-rex. Eller så blir de en slemmig varelse med stora ögon och en tunga som hänger. Det finns så otroligt många digimons i det här spelet och då jag inte vet hur de digiutvecklas blir det ett mål för mig att konvertera tillräckligt många av de här söta små starter digimons så att jag sedan kan digiutveckla dem till alla olika digimons.

När jag slåss mot digimons samlar jag in deras data. När detta insamlande av data når ett minimum på 100% eller ett max på 200% kan jag konvertera dessa digimons så att de slåss med mig. Jag kan samla på mig 999 Digimons så jag har en lång väg kvar.

Sedan finns det digiutveckling med speciella föremål, om du har två stycken digimons med rätt personlighet så kan de digiutvecklas till en starkare digimon baserad på de två grundformerna och det finns så mycket information att tillge att det är omöjligt för mig att skriva ner allt.

Det är skitkul dock att samla digimons, se dem utvecklas och när man sedan utvecklar en digimon som man haft sedan det var en liten parvel och se den växa till sin ultimata form så blir man varm inombords.

Den stora nackdelen

Digimon Story: Time Stranger är ett utomordentligt spel. Striderna är snabba och karaktärerna som man träffar på är älskvärda och har faktiskt något att berätta så de är inte bara där som NPCs. De är något och det är alltid trevligt att se detta.

Tyvärr skapar Digimon Time Stranger 2 problem för mig. Som blir ganska stora i det hela.

Det som först stör mig är att allting känns segt när jag vandrar omkring, när dialogen framförs, när jag försöker utforska så blir jag hindrad för ”jag har ingen anledning att gå däråt” eller liknande. Men bara ibland! Så det är inte konsekvent och det irriterar mig.

När det då dessutom sköts på ett sådant segt sätt blir det frustrerande när jag via spelets berättelse eller siduppdrag får backtracka till ett område jag redan har besökt upp till 5ggr innan. Fullt utforskat och ändå måste jag ge mig tillbaka.

Den andra stora biten som blir irriterande är spelets boss strider. Strider som ska vara svåra, stora och utmanande blir i spelets början bara uthållighet, väntan på att en annan Digimon ska komma och hjälpa dig och sedan besegra bossen åt dig på ett par rundor. Du har digimons i din grupp ibland som gäst karaktärer, de slåss med dig och du kan inte kontrollera dem men de är odödliga. Så de är bra att ha.

När du då sedan börjar slåss mot bossar på egen hand, utan hjälp? Spelet kräver då att du har tänkt till så att du kan skifta dina digimons för att hantera bossens styrkor och svagheter. 20h in möter jag första bossen som varje runda gör AoE skada, area of effect eller i enkel term ”bosser träffar alla mina digimons varje runda” och föremål som läker är dyra. Så då måste jag leta reda på antingen en digimon som har möjlighet att läka hela min grupp på en gång eller köpa den förmågan så att den digimon som är starkast på att läka får en AoE förmåga.

Vilket blir frustrerande snabbt. Jag förstår att det är så det här spelet ska spelas. Du ska ha 6st digimon så att du har ett så brett spektrum av attacker och olika digimons som möjligt. Sedan ska du ha köpt förmågor, skill discs för att täcka upp de svagheter som kan förekomma eller ge dina digimons sätt att attackera bossens svaghet. Trial and error.

Så i korthet? Digimon Story: Time Stranger ger mig mersmak för att fortsätta spela Digimon-spel. Jag kommer aktivt att söka ut Digimon-spel efter detta. Om så bara för att få se alla Digimons igen. Jag bara hoppas att de löser segheten i utforskandet och ger mig quick travel.

Stort tack till Bandai Namco som tillhandahöll recensionskoden.