Ett gott försök som tyvärr inte gillas av Henrik alls.
Nippon Ichi Software skapade Disgaea och har under åren gjort ett antal försök i att skapa egna titlar i diverse områden. Nu har tiden kommit för dem att försöka göra ett JRPG med tidsresor och resultaten lämnar för mig mycket att önska.
Ja, jag är bortskämd med Chrono Trigger där tidsresandet var en fröjd. Destiny Connect har en annan tanke där du ska tillrättaläga nutiden genom att förändra dåtiden.
Sherrys dag började riktigt bra. Hennes far skulle komma hem efter att ha jobbat i ett halvår. Hennes mor lagad god middag och de väntar tillsammans. Kvällen kommer och hennes far kommer inte. Som sig bör blir Sherry väldigt ledsen då hennes far åter igen bryter ett löfte. För att göra henne litet gladare föreslår hennes mor att de ska titta på fyrverkerierna då det är firardags då det är nyårsfirande.
När klockan slår midnatt händer dock något konstigt. Alla förutom Sherry och hennes mor blir som förstelnade, som om de frusit fast. För många har tiden i sig slutat att röra på sig och i gengäld har det börjar dyka upp mekaniska monster. Skrämda springer Sherry och hennes mor tillbaka till säkerheten i deras hem.
Hemma märker Sherry av att hennes mor är borta. Rädd och förvirrad över vad som händer upptäcker Sherry ett mystikt laboratorium under hennes fars arbetsrum. Dör hittar hon roboten Isaac, som inte har mycket minne av vad som hänt förutom att hans namn är Isaac och att han borde vara kraftigare.
Senare framkommer det att Isaac är en tidsmaskin. Och tillsammans måste Isaac, Sherry och de kamrater som de möter under sina resor fixa i ordning tiden igen. För tiden går framåt via kugghjul som vi alla vet!
Tyvärr så skapar inte Destiny Connect för mig någonting som gör att jag vill fortsätta spela. Att Sherry mera studsar än springer omkring stör mig något fruktansvärt. Att musiken inte pausas utan hela tiden börjar om när man går in i en dialog för att sedan komma tillbaka till världen för att kunna röra på sig. Dialog animationerna i sig är uttrycksfulla men de upprepas i princip mellan upprörd, vanlig och glad. Och när det inte verkar finnas mer så tröttnar jag. Alldeles för fort.
Musiken är om man låter det spela nog höjdpunkten i spelet för mig. Striderna är bara transportsträckor mellan bossarna och när bossarna med lätthet kan pricka ner dig i gravarna snabbt och effektivt så blir det inte speciellt roligt. Att Isaac är spelets egentliga ”huvudperson” så om Isaac blir besegrad i en strid är det Game Over. Man kan via kugghjul uppgradera Isaac, väldigt enkelt må jag säga då jag gick ifrån att ta 90 i skada till 1 efter en uppgradering av de defensiva förmågorna.
Vilket gör att jag börjar strunta i striderna och det är ju inte smart då bossarna hela tiden ökar i svårighetsgrad. Det blir fler saker att hålla reda på och ja. Bossarna blir det man ser fram emot.
En stor eloge till NIS för att de försökte skapa något nytt. Men med detta resultat så känns det inte roligt alls. Tyvärr. Kameran styrs av båda analoga spakarna, och de är djävulskt känsliga. Så när man vill springa rakt fram måste man vara försiktig, annars kommer du att göra en 90 graders sväng helt utan förvarning när du rör den vänstra analoga spaken litet grann.
Spelet hoppar alldeles för mycket. Ena sekunden ska man bege sig till sin farmors kafé, i nästa ögonblick kontrollerar man en filmhjälte som slåss mot fiender och får en tutorial om hur strider fungerar. När du sedan åter igen kontrollerar Sherry så tar den minst 30minuter innan du möter nästa strid och då åter igen kommer det tutorials om de tidigare dolda möjligheterna. Det hoppas alldeles för mycket, Sherry kan vara rädd för att hennes far inte kommer hem i tid, i nästa ögonblick så är hon jätteintresserad av att undersöka ett ställe i staden där underliga saker sker. Att hon där dessutom hittar en pistol som hon utan problem kan hantera? Jag får ont i huvudet.
Sorry Destiny Connect: Tick-Tock Travelers, du är inte på något plan vad jag är ute efter. Du kommer att charma många det vet jag men bara inte mig.
