När NISAmerica släpper Demon Gaze förundras jag över hur krävande jag blivit för att jag ska gilla ett spel. Spelet har allt som jag borde gilla men det är detaljer som stör mig.
Ett ypperligt spel – för de redan frälsta
Demon Gaze har alla kvalitéer för ge fans av gamla drakar & demoner deras lystmäte. Du får en viss klass som din hjälte har men du väljer själv vad denne ska heta och vilket utseende han ska ha. Det är litet komiskt att du via karaktärseditorn kan ge din manliga hjälte ett kvinnligt utseende. Med gratis DLC kan du till och med ge honom formen av en Prinny eller Etna från Disgaea-serien.
Spelet som är en klassisk dungeon crawler i första persons vy skapar problem för mig. Jag vet inte varför men jag ogillar att inte kunna se min karaktär i dialoger eller när man befinner sig i grottan och utforskar den. Sättet som man utforskar grottorna på, genom att i första person vandra runt med styrspaken i nord/syd/öst/västlig riktning och för att gå tillbaka måste man vända sig runt. Föremål gestaltas av ikoner, för att komma till dem måste du vandra över positionen där ikonen finns varvid scenen byts till att beskriva vad du hittat och då promtas en fråga över vad du vill göra. Väljer du att inspektera kan du hitta läkande föremål och annat.
Detta system är gammalt som gatan och borde enligt mig pensioneras. Spelets gameplay blir väldigt enkelt när du är i grottan och det har förstört för mig varje gång jag spelat spel med detta upplägg. Soul Hackers, Persona för att nämna två titlar som jag spelat ett kort tag för att sedan lägga ifrån mig på grund av upplägget i grottorna. Varför det stör mig så pass mycket vet jag inte.
Allt som allt påminns jag om några sessioner med drakar och demoner från när jag var en åtta år gammal. Då fungerade detta upplägg med att vara begränsad i mina rörelser och allt, men i ett spel så vill jag ha mer frihet att röra mig i åtta riktningar. Inte bara fyra och att kunna vända mig i 180 grader.
Seghet i strider
Om spelets upplägg för utforskning av grottor är gammalmodigt är spelets stridssystem ännu värre. Jag har saker att göra och att jag då aktivt måste trycka fram dialog i en strid känns som slöseri med tid. I ett spel som Persona 4 så sköts allt automatiskt, jag väljer att anfalla, hjälten anfaller fienden och jag ser hur mycket skada som fienden tar. i Demon Gaze väljer du att anfalla, du får en promt med texten att din hjälte anfallit fienden. Du måste aktivt trycka på kryss för att ta dig förbi denna promt. Bara för att mötas av ännu en promt av hur många gånger som hjälten eller någon av hans kamrater träffade och för hur mycket skada. Som du måste trycka på kryss för att ta dig förbi.
För mig skapar det bara irritation med ett sådant system. En hyllning till de gamla drakar och demoner spelen är något som kommer vara ypperligt för de redan frälsta. För andra så kan det kännas som väldigt irriterande.
De bra bitarna
Om de delar som gameplayet består av i grottorna förstör mitt engagemang för spelet så är det dialogerna, karaktärerna, miljön, musiken och artworken som jag faller pladask för. En fe som har hand om en butik för föremål eller en betjänt med kattöron? Det finns något för alla. Om nu bara grottorna vore annorlunda utformade så hade jag legat och spelat spelet med glädje, nu är det tyvärr större delen irritation som gör att jag lägger bort spelet i avsmak. Jag är inte en av de frälsta för den här typen av grottutforskning och jag tror inte jag kommer bli det i den nära framtiden.
