Ett av de mer ovanliga spel som Henrik har spelat blir till en mycket angenäm upplevelse.
Death end re;Quest är ett grymt spel. Inte ”grymt” som i riktigt bra (eller jo, det är också sant) utan spelet har fått sin historia skriven av manusförfattaren av Corpse Party, vilket märks. Efter en kort introduktion blir Shina Ninomiya av med sitt huvud, de visuella detaljerna är sparsamma med litet blod som smetas ut över skärmen men texten är mer beskrivande och tack vare den superba musiken blir stämningen allt mer inlevelserik.
När vi återfår kontrollen har Arata Mizunashi fått ett mail. Ett mail som skickas från Shina Ninomiya, trots att hon varit försvunnen i ett år och tack vare hennes försvinnande stannades utvecklingen av det nya virtuella MMOet World’s Odyssey helt av. Döm till Aratas förvåning av servrarna till World Odyssey fortfarande är aktiva och enligt listan med aktiva spelare är Shina inloggad och spelar.
Förvåningen är stor, vi såg ju precis Shina bli brutalt mördad av ett monster? Hur är hon vid liv? Inte död utan försvunnen? Mysterierna med Death end re;Quest är en av de stora intressefaktorerna då man inte riktigt vet vad som kommer härnäst.
En gammal klyscha
Om början på Death end re;Quest är något av det mest skrämmande jag sett på år och dar är introduktionen av Shina allt annat är fräsch vind. I ”begynnelsernas hus” vaknar hon upp med minnesförlust. Det är med nöd och näpe som hon kommer ihåg sig egna namn. Men en sak minns hon! hon är en äventyrare och hennes mål är att ta sig till staden Odyssia i skyn.
Storyn i sin helhet när man träffat på Arata som moderator inne i spelet via avataren ”Enigma”, företagets björnmaskot är klar. Någon har hackat spelet World’s Odyssey och hindrar därför Shina att logga ut. Tankarna går här till Sword Art Online och .hack som hade liknande element i sin berättelse. För att kunna utför ”End Engage” måste Shina klara av spelet och det blir målet.
Fräschhet i riktiga livet
Death end re;Quest lyckas på ett bra sätt att dela upp spelet i två delar. I ”spelet” World’s Odyssey utforskar du grottor, träffar på nya kamrater, slåss mot ”martyrer” som spelets fiender kallas.
När du kör fast i spelet har du möjlighet att skifta till ”det verkliga livet” där huvudkaraktären blir Arata som via sina kodningskunskaper hjälper Shina att ta sig vidare. Runt omkring sig har Arata sina medarbetare i företaget Enigma. Utan förvarning kastas de som företag in i en konspiration där världen utsätts för kraftig cyber-terrorism. Mystiska figurer förföljer dem bärandes vita kaninmasker och hur det okulta knyter samman allting skapar en atmosfär som jag inte på ett bra sätt kan beskriva.
Det verkliga livet för Arata är tack vare ett otroligt välskrivet manus och dialogträd något som skrämmer mig när jag spelar. Inte den typ av skrämseleffekt som Resident Evil lyckades med utan det är hela tiden en gnagande känsla av att någonting är fel. Musiken är även den på top och jag blir mer skrämd, så skrämd att jag inte kan fortsätta spela på kvällen utan jag måste ha dagsljus för att våga spela vidare.
Tummen upp för berättelsen som med alla detaljer får mig att verkligen sitta på helspänn hela tiden.
I och med att du ställs inför val i spelets berättelse ganska ofta och om du väljer fel så möts du av ”Game Over” och måste ladda din senaste sparfil så kan det bli irriterande. Första gången detta hände mig så förlorade jag en timmes spelande, bara för att jag ville hjälpa en riddare som var i stor behov av hjälp.
Problem? Byt genre eller hacka spelet
En av de saker som Death end re;Quest annonserade om var att man kunde byta genre i striderna. När Shina och hennes kamrater slåss kan det ibland uppstå problem, fienden kan vara för svår eller så vill du prova någonting nytt.
Om du då uppfyller kravet att ha rensat bort minst 50% av de databuggar som finns i alla strider så har du möjlighet att hacka spelet och på så sätt byta genre, eller vad sägs om att för en begränsad tid förvandla spelet till ett fighting lir där du buttonmashar fram skada? Eller kanske är du mer en pusselfantast och vill lösa ett pussel?
Det är intressant även om man ibland inte riktigt förstår hur de olika genrerna fungerar. Med plattform som genre ska man hoppa på fienden, men när jag hoppar på fienden händer ingenting så jag missförståd beskrivningen av hur man spelar.
Vill du istället använda Aratas förmåga som hacker kan du även hacka spelet för att ge dig fördelar eller om du vill riskera att glitcha ur karaktärerna så finns valmöjligheter. Något som jag personligen sällan använde då jag klarade mig bra utan dem men det är en trevlig idé och utförandet är intressant.
Några små missar
Om spelets berättelse är engagerande och skrämmande, striderna fascinerande och snabba med en svårighetsgrad som ibland skjuter i höjden men som mer ofta ligger precis rätt så har spelet ett par små skavanker som jag inte gillar
När jag läser vill jag ha någonting på skärmen, oavsett hur stämningsfullt musiken är och hur skrämmande en svart skärm än är skulle jag vilja ha färre skärmar med helsvart bakgrund och vit text. Stora händelser som för mig är viktiga att se vad som sker blir bara text och jag ogillar det.
Spelet har valmöjligheter till språk. Engelska och Japanska. Vissa av scenerna så har du inga undertexter. När jag spelar med japanska röster och spelets berättelse framförs på japanska och utan några undertexter på engelska känns det som att utvecklarna Idea Factory har missat litet. Det går lätt att byta till engelskt tal men har du någon som pratar med dig så du tvingas att lyssna på ett öra och sedan prata med en annan person så missar du fortfarande detaljer.
Jag är inte heller förtjust i sättet som spelet skapar svårigheter. Så länge du får fördel i striderna eller det blir en ”neutral” början är saker och ting helt ok. Får motståndarna fördel? Ju längre du kommer i spelet desto större blir chansen att du blir fullständigt överkörd när detta händer. Så man måste hela tiden vara på helspänn och tänka framåt.
Små saker men på sitt sätt frustrerande. Spelets styrkor överväger dock dessa små skavanker med stora mått mätt.
En upplevelse
Death end re;Quest är precis ett sådant spel som jag behövde. Genren hade börjat kännas litet förutsägbar med spel och innehåll och så kommer det här spelet och fullständigt soppar mattan med mig och vad jag anser mig veta om genren. Med flera olika slut, en otroligt engagerande berättelse och karaktärer som gör att du egentligen aldrig vill sluta spela förrän sluttexterna rullar på skärmen så är Death end re;Quest ett spel som jag varmt rekommenderar.