Ett indie-lir som känner av sin begränsade budget.
Dead or School från utvecklarna Studio Nanafushi började som ett indiegogo projekt som inte riktigt nådde hela vägen fram pengamässigt. Utvecklarna, endast tre personer slutförde dock spelet så pass mycket att de tyckte att det var säljbart. Resultatet är milt sagt varierande.
Berättelsen känns som något som blivit skriven inom väldigt strama begränsningar. Människor där plötsligt en epidemi spred sig och vissa förvandlades till mutanter. Ett stort krig utspelade sig under tre år och till slut vann mutanterna. De överlevande människorna försvann under jorden och det har nu gått 78år. De som är tillräckligt gamla att ha överlevt kriget har glömt bort hur det var att leva på ytan istället för i underjorden.
Ungdomen är sig lik och vill bryta mot regler och nyfikenheten över det okända och mytomspunna ”blå himmelen” gör att de vill se ytan igen.
In träder Hisako, spelets huvudperson och hjältinna som med lätthet kan besegra mutanterna. När hon sedan pratar med sin mormor får hon en idé. Hon ska ta sig upp till ytan, skaffa massa vänner och sedan ska de tillsammans gå i skola!
När spelet börjar så har Hisako ingen utrustning. Efter en tågresa och utan förklaring har hon sedan ett järnrör, en k-pist och en bazooka. Det är sådana här detaljer som gör mig uppmärksam på utvecklingen av spelet och därför är jag mer intresserad av utvecklingsförhållandena än tidigare.
För att bara ha utvecklats av tre personer så ser man bara avsaknaden av mankraft i saker som berättelsen och i hur de valt att bara slänga in vapen utan att förklara egentligen hur Hisako hittade dessa vapen. Små detaljer som märks väldigt tydligt då spelet i sig är väldigt enkelt gjort.
Action-lir där du besegrar mutanter med antingen ett närstridsvapen eller via skjutvapen. Striderna är snabba och jag gillar hur mycket utvecklarna försöker att ge spelet sin egna stil med stamina, hållbarhet och förmåga att välja hur man vill fokusera med antingen närstrid eller distans. Du har även möjlighet att undvika attacker och när du lärt dig tajmingen för detta så saktar tiden ner så att du kan göra mer skada.
Bossar introduceras på ett intressant sätt och skapar utmaning mot de vanliga fienderna.
Att du under utforskandet av underjorden stöter på mutanter som bara ska befinna sig på ytan är en liten detalj som bryter av mot berättelsens grund. När du då får veta att andra människor befinner sig i problem så att du bör rädda dem. När dessa människor som du kan rädda då befinner sig bakom en extra stark fiende som är flera nivåer över dig och dödar dig med få träffar? Spelet skapar onödiga svåra situationer och anmärker ”om du inte känner dig bekväm med att utmana dessa fiender så undvik dem”. När det är enda vägen att gå?
Jag vet inte om det är min PS4a, min uppsättning av att flytta ljud och film-signal via receiver in i splitter men jag upplever i vissa viktiga lägen så har jag en väldigt skarp inputlag. Jag vet att jag tryckt på ”rulla undan” knappen, har stamina att utföra det hela men ändå så står bara Hisako på skärmen och gör ingenting.
Så för sin enkelhet har Dead or School en bra grund att stå på. Striderna är enkla och när de fungerar så är det helt ok. Berättelsen känns blaha och att man flera gånger får se exakt samma scen när man exempelvis ska gräva en ny tunnel med samma karaktärer så blir det irriterande. Att ha en kort intro sekvens varje gång du vill förbättra din utrustning är sött i början men i längden blir det väldigt irriterande.
Dead or School är en salig blandning av andra spel och gör ett riktigt bra jobb med att föra samman allting i ett nytt spel. Men utvecklingen gjort av endast tre personer har tappat i vissa saker. Jag lyfter av hatten för det arbete som de gjort och hoppas att de med detta spel får chansen att göra fler spel för de har kvalité i det som de gör.
