Calamity Angels: Special Delivery (PS5)

Ett glatt och smått vackert JRPG där du levererar post till alla möjliga kunder.

När IF/CH försöker göra något nytt har de verkligen inte en bra sida att luta sig tillbaka på. Antingen skapar de ett mästerverk eller så blir det ett spel som man inte vill spela alls över huvud taget.

Calamity Angels: Special Delivery lyckas nå den övre halvan och blir ett spel som i alla fall jag vill spela, att kalla det ett mästerverk är kanske att ta i men det är i alla fall riktigt roligt att spela, i de flesta fallen.

En klyscha jag inte sett på år och dar

Som titeln berättar handlar det om att leverera post. Brev, föremål, antika relikar. Ja ni fattar. Genom att göra detta skapas det känsloenergi som används till vardags. Skydda alla städer mot alla monster som strövar omkring precis utanför staden, till värme och bekvämligheter.

Gruppen Cutie Angels har inget bra rykte. De må vara en samling med unika karaktärer där varje individ är viljestark och har sitt egna mål men de är relativt duktiga på sitt jobb. Att leverera brev i alla dess former samt att besegra alla monster som vill åt den känsloenergin som breven innehållet.

Tyvärr gör de detta på ett sådant onaturligt sätt så de kanske lyckas leverera brevet, men de förstör utrustningen som den sista biten som vi levererade behövde. Så gruppen har inte sitt riktiga namn ute bland folk utan de går under smeknamnet Calamity Angels.

Att gruppen är enormt stark, men tack vare att de saknar en ledare som kan få gruppen att dra åt samma håll för att få den att funka är något jag inte sett på år och dar i spelsammanhang. Vilket gör det otroligt trevligt att se.

Frustration i gulligt format

Om berättelsen i sig är gullig, grafiken riktigt söt och dialogen välskriven för vad det är blir spelets utforskande och strider det som drar ner betyget för mig.

Striderna är tur-baserade, med ett max antal av 3 deltagande förutom dig själv Yuri. Det som gör detta system är unikt är att varje karaktär har grejer som de tycker om, tycker mindre bra om och kanske till och med fullständigt hatar.

Ivris exempelvis är en svart magiker. Häxhat, stav och allt sådant. Hon får tillgång till magiska formler där de olika elementala krafterna gör skada. Men vad vill hon helst göra? Jo hon vill inte använda magi alls utan hon vill hellre slå motståndet sönder och samman med sina händer och fötter!

Så om hon inte ”känner för det” så struntar hon i ditt kommando att använda eld-magi och istället kanske hon istället ger motståndet en rak höger! Eller i värsta fall så blir hon så irriterad att hon inte gör någonting alls! Att behöva bidka alla karaktärers nycker är i början charmerande, men när man inte vill slå en motståndare som tål fysiska attacker och Ivris vägrar att använda magi som med enkelhet skulle besegra motståndaren? Då sliter man sitt hår.

Vissa speciella kombinationer av val som man gör, eller de är helt slumpmässiga, jag vet ärligt talat inte då jag inte fick rättsida på det innebär att karaktärerna får tillgång till sina superduper unika attacker. Som oftast gör massivt med skada eller läker och återställer hela gruppen. Vilket är ett kul koncept att vissa händelseförlopp i striden skapar unika attacker för de olika karaktärerna.

Grottorna man utforskar representeras av ett monopol bord. Med tärningar och händelser på speciella platser på kartan. Möte med en mörk främling eller en chans att få förbättrad fysiskt försvar med mera. Tärningen är kastad!

Då jag under min speltid har haft väldigt väldigt dålig tur med tärningen är jag inte så imponerad av det här systemet. Det är unikt, jag tror inte jag har stött på det tidigare i ett JRPG så det är friskt vågat och om man gillar gambling så blir det säkerligen en rusch. Men för egen del när jag för femte gången i rad får en 2:a så är frustrationen högre än någonting annat.

Friskt vågat och mycket vunnet

Calamity Angels: Special Delivery är ett spel som jag tycker om. Karaktärerna är så galna och kampen att få alla att dra åt samma håll är rolig. Striderna när man faktiskt får det resultat man vill ha blir snabba och relativt enkla även om flertalet motståndare skapar problem.

Monopol systemet önskar jag vore annorlunda. Att jag varje ”runda” i strider måste avsluta rundan med Yuri genom att välja ett kommando är bortkastad tid. Aethermancer har ett liknande system med 3 karaktärer och sedan en ”ledare” i bakgrunden. Men när de 3 karaktärerna på fältet har gjort sitt så hoppar man automatiskt till nästa runda. Vill jag som ledare använda mig av föremål så har jag möjlighet till det, men jag måste in. Det är ett bättre system för att hantera detta.

Men ja, jag gillade min tid med Calamity Angels: Special Delivery och ju mer jag spelar desto mer roligt har jag.