Ett mysigt spel med mörka undertoner.
Blue Reflection: Second Light är litet av en mixer. Det känns som att jag spelar ett annat spel men med sitt egna fokus. Berättelsen är inte mycket att tala om. Huvudpersonen Ao Hoshizaki är på väg till sommarstudierna. Då hon upptäcker att hennes telefon saknas. Efter att ha frenetiskt letat efter den hittar hon den, på ett övergångsställe.
Nästa gång vi se Ao befinner hon sig i en skola med tre andra tjejer. Det enda dessa tre tjejer vet är sina namn. Kokoro Utsubo, Yuki Kinjou och Maki Kawase. Förutom detta så minns de ingenting men när Ao dyker upp så börjar saker att hända, segment av deras minnen börjar dyka upp och de minns mer och mer.
Ao i sig lever ett vardaglig liv och önskar att hon vore speciell. Så hennes tråkiga vardag kunde försvinna.
Koncepten bakom berättelsen. Uppdelat i kapitel med varje dams mörka förflutna som öppnar upp nya platser att besöka fungerar, otroligt bra skulle jag till och med säga. Variationen mellan de olika bakgrunderna som tjejerna kommer ifrån gör mig ledsen. Även om man i ju mer man spelar kanske kan se en hel del av de twists som berättelsen slänger mot dig.
Mysigt och ljust.
När de mörka segmenten är borta så återfinner jag mycket av den gosiga och mysiga atmosfären från Atelier Ryza. Du kan springa omkring och samla föremål, göra luncher, fixa läckande tak och så vidare. Systemet för att skapa nya föremål känns igen.
Jag gillar det och att få se dessa fyra hjältinnor komma varandra närmare och närmare då de öppnar upp sig för varandra? Hur mysigt och trevligt som helst att se och uppleva.
Tyvärr så är det ju som sagt även en del mörkare delar där vänskapen sätts på prov. Eller hur den skola de befinner sig i har en egen telefonapp med livechatt där någon som har kunskap om världen men som inte finns någonstans att prata med förutom i appen.
Tankarna till att det hela är en robot som styr allting ger den mysiga atmosfären en väldigt mörk underton.
Bättre strider
Striderna har förbättrats. Tydligen gillade Gust temat med att lagra nivåer för att kunna göra fler attacker i följd. Dock så är de mer aktiva så skärmen är full av saker som sker, fienderna kan göra en stark attack som nollställer din kombo. Att se till att din kombo fortsätter är din högsta prioritet då det innebär mer skada, mer attacker i följd och mera.
Förbättringarna från det förra spelet är bra och utvecklade.
Hela spelet känns smidigare från det förra spelet. Något jag uppskattar. Oerhört mycket. Som uppföljare så finns det ingenting att klaga på. Miljöerna är trevliga, musiken är bra, karaktärerna är underhållande.
Om det finns något att personligen klaga på så är det att jag inte riktigt gillar den nya artdirection som Gust har tagit. Det blir för mycket på något sätt och jag hoppas att de till nästa spel är tillbaka till åtminstone den stil som fanns i Atelier Ryza.
