Efter många år har jag äntligen tagit tag i att spela Blue Dragon, är det jag fann värt några få ören eller är det bara ännu ett generiskt JRPG?
En by under attack, två pojkar och en flicka som bestämt sig för att rädda byn. Åldern på dessa hjältar ser knappt ut att vara 15 år. Klyschbingo redan från början. De lyckas inte rädda byn utan forslas med monstret ner under jorden där de träffar på en lilla figur med mystisk kraft. Kort sagt spöar denna till utseendet gamla lilla gubbe upp våra hjältar rejällt. Efter en okänd tid som slocknade varelser reser de sig och undrar vad i helskotta som hände.
Flykt försöket blir mindre lyckat, inte blir det bättre av att alla tre börjar höra röster. Att få höra av någon obestämd person att man måste äta ett speciellt ägg är ingenting som en normal människa hör. Instängda i ett hörn så tvekar våra hjältar ordentligt innan de väljer att svälja dessa mystiska ägg. Resultatet blir att deras skuggor får ett eget liv och förstärker sina mänskliga värdar genom att ge dem kunskap om strider, magi och strategi.
Efter denna händelse motsäger jag mig själv då flyktförsöket till slut lyckades. Men lyckan blir kortvarig då den mystiska gubben njuter av att se andra människor lida. Beslutsamt bestämmer sig våra hjältar för att åter igen leta reda på gubben och denna gång faktiskt vinna över honom.
Hallå 1980!!
Unga hjältar, “jag kommer aldrig ge upp!”-kommentarer och mystiska krafter. Det känns som att jag spelar en alternativ version av Naruto. Shu, vår unga hjälte är så otroligt dum och naiv så det är smärtsamt att se honom. Att ständigt få höra hur han aldrig kommer ge upp förbättrar inte mitt intryck av honom. Där Shu är impulsrik och kraftig är hans kamrat Jiro lugn, metodisk och mer lagd åt det strategiska hållet. Kluke är en av två tjejer som ingår i ditt party. Hon verkar vara intresserad av Shu medan hon uppvaktas av Jiro. Hennes roll i spelets första timmar är att vara en sorts motpol till de båda manliga hjältarna. Hennes föräldrar blev dödade av monstret som förstörde deras by och hon vill hämnas, samtidigt så går hon i sina föräldrars fotspår och är mycket intresserad av läkekonst.
Enformiga strider
Med fiender som syns på kartan, ett system där vissa fiender älskar att antingen döda eller äta upp andra fiender så tycker man att systemet borde kännas fräscht och häftigt. För mig gör det inte det. Beslutet att magier och om man har rätt yrke för sin skugga kan laddas upp för att göra mer skada är intressant. Men sättet som det utförs på blir inte bra. Jag vill inte behöva hålla inne en knapp för att kunna ladda upp en magi till en högre nivå än tidigare.
Jag vill ha att ett knapptryck resulterar i att en magi används eller att man anfaller. Det krävs ett antal knapptryckningar här för att få något resultat. Vilket i sin tur tar tid och när man slåss och grindar så vill man inte att det ska ta tid.
Förmågorna, skuggornas nivå som ökar i takt med att man slåss är intressanta och beroende på vilket yrke man valt åt sin skugga får den olika förmågor. Relativt tidigt får man förmågor som återställer HP och MP medan man vandrar runt utanför striderna. Vilket vanligen innebär att man använder de kraftigaste magierna man har för att få ett snabbt slut på striden, sedan återställer man sig till full hälsa innan man tar nästa fiende. Det tar tid. För man vill ju inte bli besegrad eller hur?
Strategi i bossfighter
Att Blue Dragon påbörjade det som senare skulle användas med mycket bättre framgång i The Last Story är intressant. Bossar har svaga punkter som man efter en stund upptäcker. Dessa svaga punkter vill man ju givetvis använda sig av. Men där The Last Story utmärkt förklarar för dig vad den svaga punkten är och ger din den karaktär som kan göra den extra skadan som behövs är Blue Dragon mer konstruktivt, du får ingen förvarning innan bossen vad eller vart denna svaga punkt kan tänkas finnas. När du sedan börjar slåss upptäcker du att bossen är svag mot magi. MEN du i din iver att grinda för att få förmågor har valt bort alla yrken med magi tillgängligt. Kort sagt är du körd.
Bara att grinda och levla igen tills din skugga får möjligheten att välja ett nytt yrke, välja en mer magiinriktat yrke och sedan grinda för att få kunna använda magierna som krävs. Det blir mycket mycket irriterande.
Bra grundtanke men dåligt utfört. Jag vet inte hur många ggr jag fick börja om strider med bossar för att jag saknade den attack som på sikt kunde göra skada mot bossen.
Så tröttsamt
Jag erkänner. Jag spelade Blue Dragon kanske 15h, jag klarade av inledningen och fick min nya gruppmedlem Marumaro, en kort liten krabat som bara kan uttrycka sig genom dans. Efter det så hade jag sprungit omkring och dödat rosa bajshögar, lilla ormar, blåa spöken och jag vet inte allt. Fiendefloran är varierande men ändå så börjar den återanvändas alldels för tidigt. En rosa bajsklump och en grön färgvariation som gör mer skada är inte tillräckligt stor variation för mig. Jag blir närmast irriterad istället.
Ett exempel på klassisk speldesign
Blue Dragon gör en sak rätt. Det uppvisar hur man inte gör ett modern klassiskt JRPG spel utan det visar istället hur man på bästa och enklaste sätt gör vad som närmast kan liknas vid en guide i JRPG för små barn. Allting är färgglatt och mysigt, vackra pastelliknande färger och en omodern berättelse. Som en ingång för små barn som inte har provat genren förrut passar detta ypperligt. För en veteran av genren så önskar man bara att man hade valt någonting annat.
