En dyster framtidsvy möter mig när jag öppnar ögonen. Mänskligheten nästan förintad och deras enda hopp står till en enda nyligen uppvaknad prinsessa.
Vi är inte ensamma i universum, det blev jorden varse när utomjordingar år 2032 invaderade och på endast nitton år har de nästan utrotat mänskligheten. Kvar finns en liten grupp människor som gör sitt bästa för att överleva och rädda vad som räddas kan. Deras hopp? En nyligen uppvaknad varelse vid namn Black Rock Shooter som med en naivitet hos en nyfödd knappt minns någonting av sin tidigare träning eller sin barndom. Hennes uppdrag? Att hämnas de sju biljoner människor som dessa Arnaments, utomjordingarna har dödat.
Militärskolan
När spelet börjar är BRS(Black Rock Shooter) tämligen svag. Nyvaken och allt som hon är måste hon ju minnas sin träning vilket spelet varligt leder dig igenom. Du lär dig under några korta sekvenser betydelsen av alla mätare på skärmen och vilka knappar som gör vad. Läser du manualen står det att BRS kan undvika fiendens attacker, men för att ”minnas” måste hon först klara av en utmaning. Dessa utmaningar är BRS sätt att ge dig extra bonusar i form av nya specialattacker eller förstärka din status.
Dyster framtidsvision
PSS, militärgruppen som du reser med består av enbart män. Mänsklighetens tolv sista män i en och samma grupp och två av dem dör redan i inledningen.
Något störande som faller mig in är hur ofta dessa medlemmar säger att de är de sista människorna på jorden. Alla tio är män och det finns ingen kvinna i närheten. Även om de skulle vinna kriget så kan de ju inte återbefolka jorden. Trots detta verkar de vara vid ganska gott humör, olika bakgrunder, allt från fiskare till rena soldater återfinns.
Något som jag inte trodde skulle ske händer redan i det tredje uppdraget. Alla medlemmar förutom BRS i PSS blir dödade. Rothcall, den som BRS värmde upp sig mot dör mitt framför hennes ögon. Klassiska manér för att framkalla tårar hos spelaren kanske men det sker vid ett oväntat tillfälle så jag blev helt förvånad. Det är just händelser som dessa som gör att jag väljer att fortsätta spela. Mycket har jag sett men Black Rock Shooter the Game lyckas ändå överraska mig titt som tätt. Jag vill se vart berättelsen leder mig.
Taskiga strider
Om berättelsen, PSS kommentarer om allt från gamla filmer till konserver som delikatesser är vad som driver mig framåt och till att fortsätta spela är spelets strider det som får mig att i avsky lägga ner spelet. Striderna kan beskrivas som realtid men det enda som sker är att BRS står på en plats och ser fienderna i fjärran. Fienderna försöker ta sig tillräckligt nära BRS för att kunna anfalla eller så skjuter de på avstånd. Kameran är fixerad snett nedanför BRS men vi har ett sikte som vi måste förflytta för att kunna ta sikte på fienden.
Vilket fungerar otroligt väl mot vanliga fiender som är i princip stillastående. Få fiender förflyttar sig i sidled och även om dem gör det finns en auto-aim funktion. Striderna är enkla. Är du för skjutglad eller för bra på att undvika inkommande fiendeeld blir du överhettad och kan du inte göra någonting. Det motverkar du genom att stå stilla. Om du använder din guard så minskar inte din överhettning så striderna blir snabbt väldigt strategiska.
Bossarna är det bästa exemplet på detta, råkar BRS bli överhettad just som bossen använder sin starkaste attack är det i princip alltid game over, uppdraget misslyckades och du tvingas ladda om. Kontrasten mellan bossarna och de vanliga fienderna är alldeles för stor i svårighetsgrad. Att bossarna och vissa fiender dessutom kan plocka bort BRS auto-aim och sedan är snabba att förflytta sig i sidled medan de avfyrar skott känns bara otrevligt.
Stridernas kontrast mellan vanligt kanonmat och bossarna som kommer i slutet av banan skapar irritation. Berättelsen vill att du spelar vidare, bossarna säger bara ”NEJ!”. Lösningen? Du spenderar en otrolig massa tid med att grinda och öka i nivå samtidigt som du samlar på dig en massa läkande föremål. Då går det enkelt. Samtidigt försvinner utmaningen i striderna då fiendernas nivå är fixerad vid varje bana.
Bra berättelse, lång tråkig väg dit
Avslutningsvis är BRS The Game en trevlig bekantskap. Det har en hel del problem med striderna som står som STOP-skyltar för avancering i berättelsen men när man klarar av en boss eller lär sig mönstret för fienderna så sitter man som en liten unge med handen i syltburken. Glädjen är total. Målet med att föra berättelsen framåt sköts i form av filmsekvenser och dialog vilket sköts på ett utmärkt sätt.
Språket som talas är Japanska och nästan all dialog översätts. När jag började spela och hörde japanska talas men såg ingen översättning blev jag bekymrad. Nästa mening som sades hade dock översättning så det var inga problem.
Gillar du en utmaning när det gäller bossar och vill ha ett spel med vackra animationer vid rörelse och en berättelse som faktiskt vågar att utrota mänskligheten så är detta definitivt ett spel att plocka upp. Jag ångrar inte för en sekund den tid jag lagt ner på spelet.
