Vad händer om du mixar Dynasty Warriors med Dragon’s Crown och Pikmin 3? Det är iallafall ett av de bästa sätten jag kan beskriva det här spelet på.
Inte en svag prinsessa
Du spelar som Plume, en prinsessa i Arcadias som är något av en general. Hon är riktigt stark och kan slåss på egen hand utöver att leda en arme. När fiender börjar attackera så får Plume i uppdrag att gå ut och kämpa för att skydda landet. Under hennes strider så går det med fler och fler personer i hennes bataljon. Några som går med är en magiker som verkar ha någon hemlighet, en nybliven soldat och betjänt till Plume, och en kung från ett annat land.
Spelet är fyllt med olika personligheter, fienderna du möter är alla lite säregna. Inte för att någon du möter inte är säregen, inte ens dina egna karaktärer är helt normala. Men vad får man inte i ett spel där kungen man tjänstgör under är en gås? Hur han blev en gås? Någon magisk formel eller något annat oviktigt, spelet nämner inte den detaljen så mycket och det är enklast att bara acceptera det precis som alla andra i spelet får göra.
Tre sätt att spela
Spelets historia är fylld med rätt så mycket skämt, den har sina seriösa punkter men inte mycket mer än så. Den viktiga delen i spelet är istället de tre sätt man spelar på. Varje uppdrag man tar sig an kan man se på kartan i form av flaggor. Beroende på vilken färg den är så är det en av tre olika strider. Först har vi vanliga strider där du springer med din karaktär och slåss med monster. Du kan ta med dig tre karaktärer in i varje uppdrag, som du kan byta med mitt i stridens hetta. Alla har sina olika livmätare och olika sätt att slåss så det kan vara taktiskt att byta ibland.
Det andra sättet är krigs-strider, där du väljer de olika arméer du tar med dig in för att slåss. Under striden så slåss du mot fiendeplutoner medan arméerna slåss mot varandra i bakgrunden. Vinner gör man när alla fiendens arméer blivit besegrade. Olika armeer är starka och svaga mot vissa arméer, och du ser vilka du möter innan och i vilken ordning dem är. Varje karaktär du har använder ett visst vapen, och det vapen de använder bestämmer också vilken arme de kan låsa upp för användning. Använder man sedan en armé med samma vapen som den karaktär man kontrollerar så ökas deras moral snabbare. Moral använder man till att ge ut ordrar som att fokusera mer på att attackera eller att byta armé.
Det tredje är boss-strider där man slåss tillsammans med de tre arméer som har samma vapen som de tre karaktärer man väljer att ta med in i striden. Alla tre arméerna är med samtidigt och du kan ge dem ordrar på samma sätt som under krigs-strider, förutom att byta ut dem förstås. De soldater du förlorar får du tillbaka under stridens gång allt eftersom en mätare fylls upp. För att besegra bossen så måste du först slå igenom dess sköld-mätare. Vanligtvis så lyckas man fylla upp en annan mätare på bossen under tiden som den är sårbar, som gör att bossen blir paralyserad en kort stund. När paralyseringen tar slut eller efter att tillräckligt lång tid gått så får bossen tillbaka sin sköld-mätare och det är bara att slåss för att få ner den igen.
Humor och en skön stil
Jag måse medge att stilen på spelet kändes lite udda först. Den påminde lite svagt om spel som Dragon’s Crown, bara något enklare. Det är verkligen inget fel på den. När jag väl vande mig vid den så fann jag att jag tyckte den passade in med spelet väldigt väl. Många av fienderna återanvänds i flera områden, bara med nya färger (som de flesta JRPGn idag) och det gör att det inte är alldeles för stor variation på fienderna. Bossarna är mer intressanta även om en del återanvänds för sidouppdrag. Det som står ut mest i spelet måste vara musiken, som passar bra till speltypen samtidigt som det fanns en och annan låt jag faktiskt kommer ihåg och skulle kunna lyssna på självt utan spelet.
Självklart har Battle Princess of Arcadias en del humor i sig, även om många av skämten har med gåsar att göra. Karaktärerna är något som jag känner gör spelet. Hade de inte varit så intressanta och roliga så hade det antagligen varit mycket tråkigare att spela. Spelet är nämligen lagt så du behöver upprepa enklare uppdrag gång på gång för att dina karaktärer ska bli starkare. Arméerna kan du bara göra starkare genom att träna upp dem med pengar nivå för nivå ända upp till den nivå din karaktär med samma vapen har nått. Spelet själv går dock inte på detta i detalj vilket gjorde att den första banan utanför lärobanorna blev som ett stopp för mig. Du går från att ha klarat en strid med arméer på nivå 1 till att möta arméer på nivå 5. Det tog en del träning och pengar från en av lärobanorna för att jag skulle ha en chans. Detta är något som sker flera gånger under spelet, där du behöver stanna upp för att träna vissa karaktärer så rätt arméer kan bli starkare.
Överlag så var det här ett något annorlunda men i slutändan roligt spel. Ju mer jag spelade desto mer vänjde jag mig med spelet och desto mer underhöll det mig. De olika karaktärerna och de tre olika typerna av strider var tillräckligt varierande för att jag inte skulle tröttna helt på att behöva stanna upp och träna ibland. Hade detta varit ett spel som sålts för fullt pris så skulle jag inte kunna rekommendera det till mer än de som är besatta av genren och behöver något nytt inom den. Men då spelet säljs på PSN för en lägre summa än de flesta nya spel så kan jag enklare rekommendera spelet, särskilt till dem som gillar spel som Dynasty Warriors.