Mina drömmars stad låter som en klyscha men Atelier Sophie 2 tar med mig på en resa utan dess like.
Gust har hittat ett lyckat framgångsrecept. Mycket mys, ingen tidsbegränsning och sexiga kläder. Vad de började med Atelier Ryza verkar ha blivit deras signum nu.
Atelier Sophie 2: The Alchemist of the Mysterious Dream fortsätter där Atelier Sophie slutade. Sophie och Plachta är på en resa för att Sophie ska bli erkänd som alkemist. På resans gång stöter de på ett enormt träd och de blir insugna i trädet.
När Sophie vaknar är Plachta ingenstans. Rädd, konfunderad och utan att veta vad hon ska göra finner sig Sophie hemma hos en butikägare i staden Erde Weige. ”Drömmarnas stad” kallas den av dess invånare då alla som befinner sig i staden har blivit tillkallad dit av Gudinnan som skapade staden för att de ska få en chans att uppfylla sina drömmar.
Vill du göra det bästa svärdet världen skapat? Nu har du chansen. Vill du bli miljonär via försäljning av produkter? Nu finns det oändligt med tid att uppnå din dröm. Värt att notera dock är att när invånarnas ”dröm” har besannats så blir de utsparkade ifrån staden, de vaknar helt enkelt.
Det är upp till Sophie att anpassa sig till den nya staden och att hitta Plachta, samtidigt som hon som alltid skaffar vänner och utför alkemi.
Mys, mys och mera mys
Stämningen i spelet är mysig, ingenting är fel, allting är gott. Det är ju trots allt en dröm. Sophie är glad och trevlig, hon nynnar för sig själv när hon utför alkemi, musiken gör att man nynnar med och efter att ha spelat vill man bara gå ut och krama hela världen.
Feel-good spel som detta behövs verkligen och jag är glad att Atelier Sophie 2 verkligen fortsätter och intensifierar trenden som serien startade för så länge sedan. Jag gillar det då allt inte behöver vara så enormt seriöst.
Strider som fascinerar och pussel
Ju mer du spelar desto mer lägger Sophie 2 till i striderna. Combo attacker, anfall och support. Jag gillar att spelen går mot en mer action riktad strid som påminner mig om Atelier Iris och Mana Khemia. Som jag gillat bättre än striderna i exempelvis Atelier Rorona. Att hitta balansen mellan bra strider och mysigheten har tagit dem såhär långt och nu börjar jag verkligen att gilla striderna.
Den andra biten som alltid förekommer i Atelier-spelen är alkemi. Med en mer aktiv involvering lägger du nu pussel. Olika material har olika utseende och du har ett fält att lägga ner materialet på. När man då lägger ner bitarna och man ser en bra lösning som ger dig maximal med pusselbitar på fältet och man på så sätt skapar ett riktigt bra föremål?
Känslan är precis som om man löst ett svårt pussel i verkligheten. Jag gillar detta system. Även det enkla systemet i Mana Khemia var riktigt bra. Det är svårt att säga vilket jag gillar bättre. Allt jag med lätthet kan säga är hur bra detta system är då det involverar dig mer än vad det gjort tidigare.
En trasig skiva
Nackdelen med att spela spel som ger liknande upplevelser är att det blir svårare och svårare att skriva om dem utan att låta som en trasig skiva som fastnat på repeat.
Atelier Sophie 2: The Alchemist of the Mysterious Dream visar hur de kan ta ett äldre spel och utveckla det och förbättra alla punkter. Som ni säkerligen minns ogillade jag Atelier Sophie: The Alchemist of the Mysterious Book. Med uppföljaren så har de fixat allt som gjorde mig ledsen att se och det är enormt upplyftande för mig.
Så tummen upp för Gust som lyckas förvalta ett äldre spel på ett bra sätt och ge oss en uppföljare som känns som ett helt nytt spel.
