Med Ryza tar Gust otroliga längder och skapar ett av de mest hemtrevliga spel jag spelat.
Reisalin Stout, eller som hennes vänner kallar henne ”Ryza” är en tomboy med friskt humör och massor av energi. En normal flicka och bonddotter vars far vill att hon ska hjälpa till på bondgården medan hon själv drömmer om äventyr och att ta sig bort från den tristess som kommit att bli hennes vardag.
Hennes bästa vänner Lent och Tao gör sitt bästa för att hänga med i hennes humörsvängar och det är inte en gång som de alla tre hamnat i problem för att de följt Ryzas upptåg.
Jag blir helt förundrat över hur hemtrevligt Atelier Ryza är. Ryza känns verkligen som en tomboy där hennes intressen just för stunden är vad som är viktigast. Jag förstår henne fullständigt i drömmar om att komma bort från vardagen. Att bli något mer än ”vanlig”. För att bara vara en bonddotter som ska ta hand om familjens bondgård och gjort så under hela sitt liv så tröttnar man. Arbetet är enormt viktigt men precis som Ryza drömmer jag mig bort om äventyr, om att utan att behöva bry sig om konsekvenserna bara ta en titt över vad som döljer sig bortom nästa kulle.
Mycket av Atelier Ryza består just av det. Att träffa nya människor, se vad som ligger bortom nästa kulle, om äventyr och om att tillsammans skapa oförglömliga minnen tillsammans med vänner.
”tjocka lår” och popularitet
Redan när Atelier Ryza utannonserades så var ”fansen” mycket fokuserade på Ryzas lår. Något som närmast blivit en kult då allt och alla verkar vara fullständigt hänförda av hennes lår. Termen ”thicc” kastas omkring både här och var och nu när jag spelat så förstår jag absolut varför alla är så charmade av Ryzas lår. Kombinationen med hot pants ”absolute zone” och så de kurvorna kommer länge att vara väldigt populära. Inte för att jag klagar men när spelet kastar dessa lår i ansiktet på mig när Ryza springer eller slåss så ja. De är svåra att undvika att se. Som manlig spelare klagare jag inte utan finner det närmast intressant hur populär en karaktär kan bli endast på grund av en sådan sak som hennes lår.
För kvinnliga spelare så kan problem uppstå. Just på grund av kombinationen som jag nämnde ovanför så kommer de säkerligen att skrika om hur Gust åter igen sexualiserar en ung tjej. Hennes ålder vet vi inte. Bara att hon närmar sig ”vuxen ålder” så kommentarerna känns överflödiga. Bara irriterande att de inte kan bortse från detta och se hur hemtrevligt spelet är.
vänner och alkemi
Ryzas vänner Lent och Tao är intressanta individer. Lent känner sig manad att visa hur duktig han är för att byn ska acceptera honom så han kastar sig huvudstupa in i allt han kan. Tao är kanske mer intresserad av böcker och ren kunskap än att skaffa sig enorma muskler men hans känsla för vad som är rätt befinner sig på rätt ställe.
Dessa tre är de som jag verkligen fattat tycke för, de andra karaktärerna har sina egna egenheter som alla gör dem unika men det är den ursprungliga gruppen av tre som jag känner mig mest bekväm med.

Alkemi har sedan urtinnes tider varit en stor del av Atelier-spelen, så även i Ryza. Det som känns trevligare än i de tidigare spelen är att du inte har någon tidsbegränsning på att utföra uppdrag utan endast har tid i den formen av vilken tid på dygnet det är. Jag välkomnar detta med öppna armar. Att sedan själva processen för att skapa föremål har blivit enklare och ger dig full kontroll över vad det är du vill skapa bara du har de nödvändiga ingredienserna blir en rolig förbättring mot de tidigare delarna.
Ryzas introduktion till alkemi är via en bomb som kastas framför henne med instruktioner att blunda. Det är då hon får upp ögonen och intresset för alkemi som sedan blir en av hennes huvudsysslor. Att kombinera äventyr med att lära sig alkemi värmer mitt hjärta när jag ser hur Ryza kastar sig in med gott självmod och bravur. Sedan är det även komiskt att plocka bort ogräs på bondgården är tråkigt, att samla gräs för att lära sig alkemi är hur roligt som helst.
äntligen ett lyft för striderna
Om man bortser från tidsbegränsningen och hetsen som den medfört så har mitt störta problem med de tidigare delarna i Atelier-serien varit dess strider. Bortskämd med Atelier Iris som mitt första spel i serien där striderna fick mer fokus är det därför trevligt att se ett Atelier-spel där striderna har uppgraderats så till den milda grad att spelet känns som ett helt nytt spel.
Strider i realtid där fiender och karaktärer agerar på samma tidsram är fascinerande och skapar en känsla av hets då man inte riktigt vet vad fienden kommer göra eller emot vem och därför måste man snabbt bestämma sig hur man ska tackla motståndet.
AP används till förmågor eller att öka din taktiska nivå. En högre taktisk nivå gör att du exempelvis kan anfalla fler gånger i följd om du lyckas hitta det korrekta tempot för den karaktär som du styr. Till skillnad mot tidigare delar styr du nämligen bara en av tre karaktärer i striderna. Eftersom tiden aldrig står still förstår jag valet och jag välkomnar denna förändring. Striderna är därför mer utmanande och taktiskt krävande än innan och jag kan inte nog säga hur mycket jag gillar dem.
Hemtrevlighet och skarpa band av vänskap
Atelier Ryza: Ever Darkness & the Secret Hideout är ett spel om att skapa minnen tillsammans. Om att hitta sin plats och om hur hemtrevligt ett spel kan vara. När jag springer omkring i Ryzas by känner jag mig som hemma. Broar, butiker, vänner, de högfärdiga och allt samsas på en och samma by. Lent och Tao kommer med inspirerande kommentarer och hjälper Ryza när hon som mest behöver det.
Alla vill de växa upp och ta sin plats i världen. Men om något kommer leva kvar är det mitt minne av deras tid tillsammans.