Det nyaste Atelier-spelet känns som att komma hem med tydliga inspirationer från sin tidigare gacha-version.
Atelier Resleriana the Red Alchemist & the White Guardian är som en stor gryta med massor av gott som kokat ihop och när man tar upp maten till sin mun så kan man inte annat än att le stort och utbrista hur gott det är.
Anledningen till detta är att jag ser så mycket från spel som jag tidigare tyckt om i Atelier och Mana Khemia-spelen. Men nu är de alla ihopslagna till vad som nästan blir det ultimata Atelier spelet.
En stad, min stad
Rias Eidreise bor i staden Hallfein som numera är enbart ruiner, en skugga av sitt forna jag. När hon växte upp levde hon med sin farfar som hade sin egna butik och var hjärtat i staden. Efter en katastrof och initiativet att återbygga staden finns Rias där för att hjälpa till, en äventyrare med hjärtat på det rätta stället och en evig kärlek till staden där hennes farfar en gång levde.
När spelet börjar får vi välja mellan 2 huvudkaraktärer, Rias eller Slade. Jag väljer att börja med Rias och vi blir inkastade i en utforskning av en ruin. Efter en kort stund möter Rias Slade då hon begår ett misstag i en strid. Efter detta slår de följe och hittar en mystik atelier för alkemi.
När de båda sedan återvänder till Hallfein påbörjas spelets kanske tråkigaste del. Berättelsen har sin överliggande berättelse där Rias vill bli en alkemist för att hjälpa andra. Men vi spenderar också mycket tid på att göra Hallfein så attraktiv som möjligt för alla andra. Vilket innebär att vi hjälper invånarna med att skapa instrument, vi slåss mot monster som hotar staden eller så samlar vi helt enkelt in blommor.
Allt medan vi samtidigt sköter Rias affär som hennes farfar en gång skötte. Med hjälp av inhyrda feer som alla är bra på olika saker sköter de affären, som tyvärr känns som enda sättet att tjäna ordentliga pengar på. Vilket skapar en tråkig cirkel där jag måste spendera tid på att leta efter ingredienser, skapa föremål/utrustning/hjälpmedel, dels till mig själv att använda och dels för att sälja.
Samtidigt som jag säljer bråte i affären så ökar stadens popularitet. Jag kan även använda mina hårt in förvärvade pengar direkt för att betala stadens ansvarige så att staden blir bättre på så sätt.
Kort sagt gillar jag inte det här systemet då jag hellre hade sett att fiender ger mig pengar, sedan kan jag donera pengar för stadens återbyggnad men här får vi ett mini-spel som butikschef istället.
Ett smörgåsbord för Atelier-fans
Då det första Atelier Resleriana spelet var ett gacha spel samlades många av de tidigare hjältarna och hjältinnorna i ett och samma spel. När gacha versionen stängdes ner kändes det litet tråkigt, men i gengäld så fick vi detta spel som lever vidare. Otaligt många hjältar och hjältinnor från de tidigare spelen slår följe med Rias och Slade. Raze, Vayne, Ryza, Sophie, Aeyasha för att nämna några.
Det är även här som jag kommer in på spelets strider. Vi har tagit ett steg tillbaka från Atelier Ryza och Yumia där det var mer actionbetonad för att här ha mer tur-baserade strider och den enda reaktionära inputen jag behöver göra är när jag vill försvara mig för att minska skadan jag tar. Annars kan jag ta mig hur lång tid som helst på mig och behöver inte stressa. Jag uppskattar denna förändring och jag ser mycket av vad som gjorde Mana Khemia så otroligt roligt att spela i sina strider här. Allt ifrån att placera ut tidskort på tidslinjen som utför egna attacker till att jag med en knapptryckning får den bakre raden att hoppa till fronten. Förmågor som specifikt behandlar när man hoppar mellan raderna och jag vet inte allt.
Med nyheter som Multi-action, ett val att antingen ha färre spelare på fältet (max 3 fram 3 bak) så kan man istället para ihop karaktärer som via Multi-action kan utföra 3 attacker samtidigt för att sedan byta plats. Så om din front-karaktär har dåligt med hälsa kan jag via multi-action snabbt byta ut denne.
Fel spel-serie och influenser?
När jag börjar spela Atelier Resleriana ser jag väldigt snart influenserna från gacha-versionen. Mystiska korridorer som är slumpmässigt genererade som ger utrustning med slumpmässiga attribut, hela konceptet med ”vandrare” från andra världar och hoppet om att lära sig hur man skickar tillbaka dem.
Allt är som gjort för att de ska kunna poppa upp en ruta ”nu har du gjort slut på din energi, var vänlig vänta x antal minuter eller köp mer energi här!”. Nu tacksamt och gudskelov är det ingenting som händer men ja, det skulle kunna hända.
Att välja att fortsätta ett gacha-spel som en fristående variant är modigt och vågat. Jag som fullständigt älskade Mana Khemia känner mig här som att jag närmast spelar Mana Khemia 3 än ett Atelier-spel. Rias är väldigt sympatiskt och känns mer som Ulrika från Mana Khemia 2 än Ryza från Atelier Ryza. Slade med sitt mystiska armband kunde lika gärna vara som karaktären Raze.
På så sätt är det synd att spelet inte riktigt känns som ett Atelier-spel utan mer andra serier. Alkemin finns här men är så tråkig? Föremålen man samlar på sig från fiender eller ute på fältet är så vad ska man säga? Man får otroligt mycket per sving när man samlar, något man behöver visst för att kunna skapa och sälja föremål och det faller tillbaka på att man velat spelaren spela så mycket som möjligt i sitt föregående gacha format.
I slutändan
Jag har verkligen gillat min tid med Atelier Resleriana, Rias är en utomordentlig huvudperson och det har varit en fröjd att se gamla karaktärer som Vayne och Raze i modern tappning. Musiken är trallvänlig och när jag utforskar platserna och samlar ingredienser så går detta fort och smärtfritt, även om jag skulle önska att man inte hela tiden får se symboler för att ”här finns det en extra gång, men du har inte utrustningen som krävs” när jag utforskar.
Striderna är utformade för att jag ska antingen överväldiga motståndet eller tänka strategiskt. Det finns så mycket möjligheter för att snabbt besegra motståndarna med multi-action eller föremål. Samtidigt så finns det med de större fienderna och ”bossarna” mer utmaning då man måste vara reaktionssnabb och ha rätt utrustning aka man måste uppdatera sina grejor ofta.
Att man förbättrar sina karaktärer dels genom SP, dels genom att skapa föremål känns igen från Mana Khemia. Det jag ogillar med denna approach här är att alla karaktärer delar på samma SP-pool. Så för att nå maximal styrka krävs det att man grindar, och grindar och grindar.
Atelier Resleriana the Red Alchemist & the White Guardian är så gott som ett perfekt Atelier-spel för mig och det ska bli spännande att se Slades berättelse senare när jag spelar hans historia.
