Återkomsten till Arland kan inte ske på ett bättre sätt.
Lulua, eller Elmerulia Frixell som är hennes fulla namn är dottern till den legendariske alkemisten Rorona. Ni minns henne från Atelier Rorona där hon som ungdom hjälpte hela liket att överleva med sin kemi. Det har gått ett antal år sedan dess och det är nu Lulua, hennes dotter som står i fokus för Atelier Lulua – The Scion of Arland.
Med en legendarisk alkemist som förebild (för att inte nämna sin mor) lever Lulua ett liv där hon tror alkemi kan lösa allting. Hon är fast besluten att bli minst en lika bra alkemist som sin mor, men resultaten går henne emot och hon misslyckas ofta. Att ge upp verkar dock inte finnas i Luluas ordförråd efter som går något åt skogen så är hon fort där igen och försöker igen.
En kärleksförklaring till de tidigare delarna
När du börjar vandra runt i världen märker du om du spelat de tidigare delarna i Arland-trilogin Atelier Rorona, Totori och Meruru att det är väldigt ofta som du besöker gamla städer eller platser. En återkomst till tidigare besökta byar, städer och av personer gör detta till en nostalgi trip lika mycket som det är ett nytt spel då Arland från de tidigare spelen i mångt och mycket är sig likt men samtidigt ändå inte. Jag trivs med att se gamla vänner som Pamela och det känns helt enkelt bra att de lagt ner tid på att återuppliva denna värld då jag förutom tidsbegränsningen som tidigt försvann trivdes väldigt bra i den här världen.
Mindre glad återkomst
Tiden spelar roll i Atelier Lulua och jag märker att jag blir negativt inställd till att se att en resa mellan städer tar ett par dygn om det är en lång sträcka på världskartan. Jag känner mig per automatik stressad då jag inte vet hur exakt vad jag ska göra utan bara BOOM, ett datum som ändras. Var är begränsningen? När tar tiden slut? Vad händer när tiden tar slut?
Med exempelvis Persona 3-5 har du också en viss mängd av tidspress på dig. Men där är det mer klart vad som sker när tiden tar slut och vad du gör förklaras ta en utmätt tid. Små detaljer spelen emellan som gör mig mer förstående för en tidsbegräsning.
Grundläggande strider och fokus på alkemi
Jag kommer från Atelier Iris: Eternal Mana och Mana Khemia. Det var mina insteg till Gusts Atelier serie. Där var striderna briljerande och det märktes att de lagt ner otroligt mycket tid på att finjustera allting.
Med Atelier Rorona och även nu med Lulua så känns striderna grundläggande. De finns där, jämförelserna mellan Rorona och Lulua är små där Lulua är mer avancerad än vad Rorona någonsin var men fortfarande i jämförelse med exempelvis Atelier Iris så är striderna bara grundläggande. Lulua är den enda som kan använda föremål, de andra i gruppen kan bara använda förmågor eller skydda sig själva och givetvis anfalla. Allt från till hur striderna i upplagda till resultatskärmen efter att striden är avklarad känns väldigt basic, snabbt ihopslängt för att det så ska vara.
När jag sedan tittar på alkemi biten? UI är oändligt mycket mer finjusterad, recepten över vad du kan skapa är prydligt gjorda, alla föremål du samlar in när du är ute och utforskar har sin egna bild, beskrivning och status om så finnes. Konceptet med att välja föremål utefter vad du vill att det slutgiltiga föremålet har för förmågor känns igen och att till detta lägga till nivåer av elementala krafter som kan göra föremålet ännu starkare känns som ett riktigt bra steg.
Insamlandet av detta föremål blir dock i längden ganska tråkigt. Ute i världen ser du hur diverse saker som stenar, buskar, vatten etc etc glimmar. Med en kort animation där Lulua knäböjer eller hugger med en stav? så samlar du på dig föremål som du sedan efter recept väljer för att skapa nya föremål. Jag trivdes bättre med att bara springa förbi och få med mig de uppsamlade föremålen i Mana Khemia och där en sådan sak som att fiska fick sin egna animation och minispel.
Detaljerna skiljer sig åt och jag är jätteglad att Lulua håller samma stil som de tidigare spelen i Arland-trilogin men utvecklar dem och förbättrar dem. Men när jag vet om Mana Khemia och Atelier Iris så känns Lulua som ett tråkigt spel.
Gillar du alkemibiten och gillar du att se en historia som ger dig återbesök till tidigare karaktärer för att se hur de har förändrat sig och att se hur landet du en gång räddade har utvecklats sedan dess? Atelier Lulua – The Scion of Arland kommer att ge dig alla de svaren och det är för många gott nog.
