En trilogi som myntas av mina egna problem som hindrar mig från att njuta av spelen fullt ut.
Min relation till Gusts Atelier-serie började på Playstation 2 med Atelier Iris: Eternal Mana. Konceptet av att vara en alkemist som sprang runt och slogs, samlade material, skapade föremål och hade en gedigen berättelse att luta sig tillbaka mot var alla delar som jag fullständigt älskade.
När Atelier Rorona släpptes så blev jag besviken. Allt som jag gillade med Atelier-serien var som bortblåst. Mitt intresse fallnade av för serien och det är närmast Atelier Ryza som skapat ett intresse för serien igen. Därför känns det litet vemodigt att återvända till Dusk trilogin då jag känner att jag inte på ett rättvist sätt kan till fullo njuta av spelen. Så det är vad jag har att säga i förebyggande syfte när ni läser mina ord om de tre separata spelen Atelier Ayesha – The Alchemist of Dusk, Atelier Escha and Logy – Alchemists of the Dusk Sky samt Atelier Shallie – Alchemists of the Dusk Sea.
Atelier Ayesha – The Alchemist of Dusk
Ayesha har under tre år drivit sin verkstad som apotekare. Närliggande byar välkomnar hennes medicin och hon har en stabil kundkrets. Hon är väldigt tankspridd och mest av allt lider hon för att hennes lillasyster för tre år sedan bara försvann spårlöst. Hon anklagar sig själv och tror innerst inne inte att hennes syster Rio är borta.
På Rios födelsedag besöker Ayesha ruinerna där hennes lillasyster försvann bara för att möta en spöklik bild av sin syster som ropar efter hjälp. Ayesha möter även en mystisk man som berättar för Ayesha att hennes lillasyster inte är borta. Mer information vill han inte ge utan uppmanar Ayesha att lära sig så mycket hon kan om alkemi och om de mystiskt glödande blommorna i ruinerna. Som en bit avstickande information nämner han också att Rio på sin höjd bara har tre år kvar.
Det är här som mitt intresse svalnar. Tid är viktigt att arbeta med i Atelier Ayesha. När du samlar ingredienser till ditt skapande av föremål och utrustning så försvinner tid. Bara genom att samla ihop nio material i en grotta försvann tre dagar. Vilket skapar för mig en otrolig stress. Jag måste samla material för att kunna skapa bättre föremål men med tidsbegränsningen på tre år så vet jag inte om jag ska samla material, skapa föremål eller försöka ta mig vidare i spelets berättelse då att vandra mellan de olika städerna och grottorna också tar tid.
Att begränsa spelet med en sådan gräns för mig illa till mods och ångerfull. Jag skapade massa medicin precis i början, kommer det valet att förstöra för mig senare? Ångest och viljan att börja om och inte göra så som jag gjorde är stor.
Plockade man bort tidsbegränsningen från Atelier Ayesha så skulle jag finna ett mycket trevlig och bekvämt spel. Ett spel som jag när jag mår dåligt skulle kunna lägga mig ner och spela bara för att koppla av. ”Comfy-gaming” är något som blivit viktigare för mig på sista tiden och detta spel har vad jag vill se i ett spel. Om nu inte bara den förbaskade tidsbegränsningen funnits!
Atelier Escha & Logy – Aclhemists of the Dusky Sky
Att innan spelet börjar välja vem av de två huvudpersonerna som du vill följa är intressant. Att ha två olika huvudpersoner med olika scenarion och ha events där de träffar varandra i sina egna berättelser är ett koncept som jag skulle vilja se fler spela göra. Samtidigt så skapar det problem då spelets längd kan bli lidande och vanligen av erfarenhet så återfinns det ett ”sanna slutet” bakom de två separata berättelserna.
Escha har blivit anställd av en grupp som utforskar ruiner och vill ha hennes hjälp då hon är en alkemist. Logix är den manlige huvudpersonen som även han blivit anställd som alkemist. Han kallas dock för Logy så det är därifrån titeln kommer.
Förutom att världen i Escha & Logy verkar vara mer på bristningsgränsen än vad Ayesha var så återfinns tidsbegräsningen så du har tidspress på dig. Musiken är trallvänlig och har nästan kommit att bli en grund för Gust. Utav de spel jag spelat så tror jag inte att jag har stött på ett spel med dålig musik.
På grund av situationen som världen befinner sig i så finns inte riktigt den samma comfy känslan som återfanns i Ayesha men jag gillar spelets koncept ändå. Nackdelen med att spela dessa tre spel i följd är att man känner igen mycket och därför blir det inte riktigt bra. Att striderna utvecklats så att man har fler karaktärer. i Ayesha kunde man max ha 3 karaktärer, i Escha & Logy har detta ökats till 6. 3 aktiva och 3 support. De i support kan blockera inkommande attacker eller genomföra en extra attack om man möter förutsättningarna. Systemet känns delvis igen från Mana Khemia och jag gillar det även om jag inte är särskilt förtjust i att endast Escha eller Logy kan använda föremål. Som dessutom måste förberedas och equippas som utrustning. Istället för att enbart ha skapat dem och sedan kan man använda dem. Jag förstår att det är för att skapa ett mer naturlig förhållande till hur saker och ting skulle utspela sig då man inte kan bära med sig hur mycket som helst men ändå så är jag bortskämd och jag gillar inte detta koncept.
Atelier Escha & Logy fortskrider och förfinar den grund som Ayesha lade och man ser klara förbättringar i design, stil och utförande av spelet i sig. Allt är saker som jag gillar och även hur tidssystemet är förändrat är intressant. Gust försöker att skapa skillnader som gör att man kan spela spelen direkt efter varandra utan att bli utbränd på att allt känns igen.
Atelier Shallie – Alchemists of the Dusk Sea
Med Shallie gör Gust en fortsättning. Systemet med två huvudpersoner kvarstår men du får först spela igenom en kort introduktion innan du får välja vilken ”Shallie” du vill spela som. Två Shallies, ledare och anställd gör det problematiskt när dialogerna förs fram och båda är närvarande.
Jag har själv varit med om att dela namn med andra personer i en diskussion och man blir helt konfunderad efter ett tag. Litet så känns det även här då jag inte vilken Shallie som dialogen handlar om.
Äntligen är tiden, min ständiga fiende borta och spelet blir mer spelbart för mig då jag inte går omkring och ifrågasätter varje val jag gör. Introduktionen av ett Burst mode i slagsmålen gör mig dock irriterad. Normala fiender ska man kunna besegra utan hjälp. Vilket är något jag märkt av att i spel där du har en mätare att fylla eller att slå sönder så blir de normala striderna för utdragna. Så blir även fallet här.
Som avslutning på Atelier Dusk-trilogin känns Atelier Shallie riktigt bra. Gust har med tre spel visat att de är kapabla att utveckla koncept och föra fram nya idéer spel emellan och det blir mycket uppenbart när man som jag nu spelat de tre i rask följd.
Jag gillar utvecklingen genom dessa tre spel där Ayesha blir för mig det sämsta av dem med Shallie som det som ligger mig närmast om hjärtat i vad jag vill ha av ett Atelier-spel.
Min rekommendation till denna Deluxe Trilogy Pack? Även om priset kan kännas litet högt så är det värt det. Dessa tre spel om du har tålamod att lära dig hantera dåliga val(i anseendet av tids aspekten) och tid så finns det otroligt mycket gott att hämta i dessa tre spel. Miljöerna, musiken, karaktärerna. Allt är välkomnande och trevligt att se hur det allt spelas ut när du tar dig igenom häpnadsväckande vyer med huvudpersonerna.
