En sleeper hit som med sin grymma berättarstil ger mersmak.
När människan var ung kom en magiker och gav dem 4 böcker fyllda med magi, alla representerade ett element i form av eld, vatten, vind och jord. Hon lärde även människan att skriva sina egna magiska böcker, människan skrev 3 böcker och tillsammans blev dessa 7 böcker kallade hjältarnas skrifter. Tiden gick och någon blev hätsk mot magin och förstörde de 7 böckerna, magin försvann från världen och tiden gick.
Efter ett antal år introduceras vi till Ariana, en människa som på egen hand och mystiskt sätt kan använda magi trots att ingen annan människa kan göra det. På hennes axlar faller uppgiften att reparera de förstörda böckerna för att ge människan magin åter. Hur gör hon detta? Jo genom att hoppa in i dessa böcker och reparera de inifrån så att deras berättelser åter igen berättar deras sanna historia.
En bra chansning av IF
Efter otaliga Neptunia-spel har IF provat vingarna tillsammans med Compile Heart och Hyde. Resultatet är ett moget och välskrivet action-lir om en dam som genom att besegra monster och demoner ska ge världen magin åter.
Runt omkring sig har hon bibliotekarier, den ursprungliga häxan? Divina som gav människan magin ursprungligen, fadersfiguren Berkeley och hennes betjänt Vester. Alla karaktärer med sina unika personligheter och bakomliggande mål med att hjälpa Ariana. Misstänksam som jag är hyser jag ingen större förhoppningar till Berkeley då jag sett det för många ggr hur fadersfigurer använder sig av hjältinnan för egna ändamål. Divina är väldigt mycket en forskare och Ariana är ett superbt labobjekt att testa saker och ting på.
När man inte reparerar någon av de 4 stora hjälteskrifterna så kan man vandra runt och lära sig nya magier, skapa nya föremål eller utrustning som hjälper Ariana när hon slåss. Enkelt koncept, man slåss, man får material, material som man sedan använder till att bli starkare.
Hur man väljer vilken ”värld” (eller bok) man ska besöka påminner mig om Odinsphere så rent grafiska sett har jag ingenting att anmärka på. Spelet är snabbt och snyggt och flyter på riktigt bra.
Utforskande och slagsmål
I sin linda är Ariana and the Elder Codex ett enkelt spel. Fienderna gör inte speciellt mycket utan står bara omkring. Inlärningskurvan blir snabbt högre då bossar som är elementala börjar använda magi mot dig. Och när du som okunnig person inte vet bättre blir du besegrad. Men den där bossen? Den använde ju vattenmagi? Och du har tillgång till att kasta ut flammor av eld framför dig?
Ja, elden absorberar vattnet. Medan vattnet får elden att slockna. Nu har vi helt plötsligt ett system där vilken magi man använder och när spelar roll och spelet blir genast djupare. Även om man också kan hacka sig fram igenom alla fiender måste man fortfarande tänka taktiskt. Med ett stort antal olika magiska förmågor att lära sig och förbättra kan man skapa en personlig stil för strider med styrkor och svagheter i alla val man gör. En sådan sak som jag absolut gillar är när spel ger mig valfrihet att blanda och prova vad jag tror fungerar.
Böckerna är berättelser, så man besöker skogar, grottor och möts på varje ”sida” inför utmaningar, gift, gropar med eld eller mera.
De berättelser som du får läsa mot hur den ursprungliga berättelsen är skiftar. Skriften som är Vattnets Skrift är väldigt ledsam och jag får en tår i ögat när jag får se hur 2 systrar offrar allt för varandra.
I enklaste laget
Jag har tidigare skrivit att enkla spel är väldigt svåra att recensera. Jag håller fast vid den åsikten då Ariana and the Elder Codex är i sin grundtanke ett väldigt enkelt spel. Utforska i ett 2d-plan, lös pussel och besegra fiender samtidigt som du för att kunna fortsätta läser dialog och berättelser från olika personer och öden.
Hur det hela kommer sluta? Jag vet inte, men jag förväntar mig att någon ”nära och kär” till Ariana har haft en del i det hela när de magiska skrifterna förstördes, av en eller annan anledning. Samtidigt så är det intressant att ta sig vidare för att få se just detta och hur det kommer att sluta.
Lämna ett svar