Wayforward, Arc System och Rooster Teeth gör ett spel baserat på den ypperst populära serien RBWY. Resultatet? Ett spel för fansen som lämnar alla andra bakom sig.
Jag är än så länge inte initierad i RBWY. Karaktärerna säger mig ingenting och jag vet inte vad de sysslar med till vardags. Därför är det väldigt lätt att reagera när jag spelar och det ska sägas att med tanke på vilka som arbetat med detta känns resultatet konstigt.
RBWY: Arrowfell känns som en sämre Shantae. Upplägget med att du springer på bestämda banor, letar föremål, besegrar fiender och utforskar banan. Sedan stöter du på återvändsgränder, personer som vill ha ett specifikt föremål och så vidare.
Konceptet skriker hur jag spelat i Shantae så upplägget fungerar. När dialogen försöker vara skämtsam (hjälp mig hitta 2 kristaller så jag kan fixa mitt skydd för min rumpa! 1 kristall per skinka!) så visst är det så att jag drar på smilbanden.
Tyvärr blir själva spelupplevelsen en fullständig helt annan upplevelse. Kontrollen känns seg i motsats till hur fort du kan springa, tiden som jag spenderar i en ”jag kan inte röra mig jag är träffad” fas gör alla spel där du hoppar bakåt när du blir träffad en lyx i jämförelse.
De fyra karaktärerna Ruby, Weiss, Blake och Yang är alla unika individer med olika förmågor. Ruby kan göra en kort teleportering, Weiss kan skapa en plattform att stå på (som efter en stund blir en AoE attack), Blake skapar en statisk skugga som dubblerar dina attacker och Yang spänner musklerna och slår näven i marken.
Du kan skifta fritt mellan dessa fyra när du vill. Något du behöver göra då banorna som du besöker är uppbyggda med pussel där de fyra karaktärernas speciella förmågor är lösningen. En plats du inte kan nå med vanliga hopp? Weiss. Ett stup du inte kan hoppa över? Ruby. En sten som blockerar din väg? Yang. Behöver du flera personer för att trycka på knappar? Blake.
Att man med så stor variation kan känna sig så begränsad är otroligt. För det är vad jag känner mig när jag springer runt och letar föremål, bossar att besegra för att ”banan” ska ta slut eller bara för att utforska banan. Ändå är det inte en rolig upplevelse. Fiender fullständigt ignorerar att de blir träffade medan jag blir fastlåst så fort jag blir träffad.

De olika karaktärerna har en melee och en distansattack. Med olika snabbheter och räckvidd till deras melee. Där Yang endast använder sina nävar har Ruby en lie. Så när jag ska slåss mot fiender väljer jag aldrig Yang eftersom hennes räckvidd är fullständigt horribel, visst slår hon fort men räckvidden gör henne i princip värdelös vid fiender som vandrar in i dig.
Distansattackerna är också konstiga, du har en grön mätare som används när du utför denna distansattack. Denna gröna mätare är också en sköld så att när du blir träffad så minskar denna mätare. När mätaren är tom börjar du istället att ta skada, vilket innebär att tom mätare och tre träffar och du har blivit besegrad.
Att slå ihop distansattacker och sköld mätare i en och samma känns blaha. Ge mig vanliga skott eller låt denna mätare automatiskt blir påfylld utan gränser. Nu blir mätaren delvis påfylld automatiskt.
Allt detta gör att striderna emot normala fiender och bossar mest blir mind games, hur ska jag göra för att fienden ska ge mig tillräckligt med tid för att besegra den? Teleportera med Ruby bakom? Försöka knocka motstånden med Yang uppifrån?
Arc System Works verkar ha jobbat mest med musiken som tyvärr blir min enda stora behållning av detta spel. För allting annat känns som ett billigt sätt att tjäna pengar på fansen. RBWY: Arrowfell känns som ett spel som inte är färdigutvecklat ännu. Stelt, dålig kontroll och riktigt bra musik.