Ännu en spinoff på Persona 5. Hur står sig Persona som ett taktiskt RPG? Slå följe med revolutionen och låt oss kolla in Persona 5 Tactica.
Persona 5 tog mig med storm. Dess stil, musik och hur man spelade var alla saker som gjorde det till en fröjd att spela och jag kunde inte sluta spela. Persona 5 Strikers tog mig på en resa där jag faktiskt kunde spela ett Museo-inspirerat spel.
Med Tactica får vi åter igen skifta bekantskap med The Phantom Thieves. Tjuvarna som stal hjärtan för att straffa skurkar. Vi träffar på Joker och hela gänget på LeBlance, kaféet där de har haft sin bas under en längre tid. Det är vinter och de smyger in i värmen. TVn pratar om hur en omtyckt politiker har försvunnit.
Dock innan någon av de vet ordet av har en mystisk dörr uppenbarat sig och när den öppnas befinner de sig i en annan värld. Ett ”kungadöme” där Marie regerar med järnhand. Eller hypnos närmare då hono via slängkyssar och stora järnringar kan kontrollera alla hon träffar.
Joker och Morgana räddas av Erina, ledaren för revolutionen som slåss för att frigöra alla från Maries styre.
En förenklad taktisk upplevelse.
Med en nyartstil och ett mer visuellt upplägg där berättelsen förs vidare via stilrutor som om man läste en visuel novell blir striderna det stora huvudnumret. Med Disgaea, Final Fantasy Tactics, Tactics Ogre, Xcom i bagaget så gillar jag verkligen taktiska spel.
Huvudnumret blir också att ta reda på hur de olika funktionerna från Persona 5 har inkorporerats i ett taktiskt syfte. One More! All out Attack, Follow up, Persona. Styrkor och svagheter, demon rekrytering och siduppdrag.
För striderna så lyckas Persona 5 Tactica göra det riktigt bra. Mycket är baserat på att söka skydd bakom strukturer eller en högre nivå för att sedan anfalla motståndarna. Om de befinner sig bakom skydd kan man via vanliga attacker eller Personas förmågor få dem att bli ”skakade” varvid nästa person som attackerar fienden får en automatisk kritisk träff, fienden faller. 1 more! Som ursprungliga spelet gjorde. Placerar man sig därefter korrekt med sina 2 andra kamrater där den fallna fienden är inom radien mellan er? Har man möjlighet till en All Out Attack, eller Tripple Threat som de döpt om det hela till. Alla fiender inom området som täcks av dina 3 karaktärer tar skada. Oftast mer än vid vanliga attacker.
Som ni hör så blir mycket av striderna sedan att placera ut dina karaktärer så att du kan utföra en eller flera tripple threat. Och det är absolut det enklaste sättet att ta hand om motståndet på banorna.
När höjd introduceras till oss får vi veta att man genom att slå fienden över kanten kan få en follow up från en kamrat som står nedanför. Konceptet är fascinerande och smart.
Att man med sina karaktärer har fri rörlighet inom sin omgång är en gudagåva.
Dock är allt inte bra eller roligt. För dina melee attacker måste du vara vriden mot motståndaren exakt. Har du en grad fel dyker inte alternativet för att slå dem gul och blå upp. Fiendefloran är också extremt begränsad och visst, man får olika färger på dem beroende på vilket av kungadömena man befinner sig i. Men det är fortfarande alldeles för litet variation.
Uppdragen i striderna varierar från att skydda folk, besegra alla eller till att helt enkelt överleva. Det finns dessutom litet mer utmaningar. Besegra alla fiender inom det här antalet rundor, se till så att ingen av karaktärerna blir besegrade, bli inte träffad mer än X antal ggr. Det blir den stora utmaningen när du spelar på normal.
Mindre uppdrag
Mellan huvuduppdragen får du tillgång till andra Quests. Dessa uppdrag är en enorm chans att få extra BP som du använder till att lära dig mer förmågor eller förstärker karaktärerna.
För utmaning finns det inte något högre än dessa. Oftast handlar det om att du ska besegra 6-9 fiender på 1 runda. Transportera dig från en start till ett mål på minimalt antal rundor.
Kort och enkelt är det här det mesta av det taktiskta tänkandet du har ställs på prov. Något jag gillar skarpt då jag slipper de i huvudstoryn. Samtidigt är det tråkigt att utmaningen i spelet på normal ska sägas är minimal. Om jag inte stressar som en galning för att nå ett mål? Utmaningen är inte riktigt där. Det blir svårare och svårare när spelet dessutom introducerar kameror eller att man inte kan använda vissa förmågor utan att bli bestraffad.
Bygg dina karaktärer som du vill.
I takt med att du klarar av banor får din grupp gemensamt upp i nivå. Detta är för att ingen av dina karaktärer ska hamna på efterkälken och det skapar mindre irritation när banorna kräver att du använder en eller flera karaktärerna. Ett smart val helt enkelt.
Samtidigt när gruppen levlar får de enskillt GP. En valuta som används för att lära de nya förmågor som att återfå SP när man befinner sig i skydd eller att man kan likt Xcom göra en overwatch, så alla motståndare som vandrar in i ditt synfält blir attackerade.
Litet synd är det att man inte har mer saker att lära sig då allt detta i princip innebär är att förutom karaktärernas unika förmågor så är de väldigt lika. Om än att förmågorna inte är placerade på samma ställe. Yusuke och Morgana är snabbare karaktärer som har störe rörelseförmåga än de andra. Makoto är tillsammans med Haru de två personerna som lär sig läkande magi och Joker är litet av en allt i allo, som alltid.
När man pratar om Persona-serien handlar också mycket om att samla på sig alla olika personas som spelet ger dig. I Tactica är konceptet litet annorlunda då man gett alla karaktärer möjligheten att ha en sub-Persona. Så Velvet Room där du skapar nya personas eller när du slåss och efter striderna får personas.
Allt dessa gör är att dina stats får en bonus till HP/SP samt Gun/Melee damage. Och en mer ”unik” förmåga som kan vara allt ifrån att du lär dig magier eller får passiva förmågor.
Det är väldigt tråkigt att detta är allt Personas har blivid reducerade till. Istället för att kunna få svagheter och styrkor är de bara statusuppgraderingar. För högre svårighetsgrader kan jag se hur de extra förmågorna blir nödvändiga, men för en normal genomspelning är det mest bara att ha dem där.
Ett charmigt spinoff.
Persona 5 Tactica är charmigt. Den nya artstilen tog ett tag att vänja sig vid, jag är osäker på vart alla dessa personförändringar kommer ifrån där Ann är mer småpetig, frustrerad när hennes Panther-outfit nämns och Makoto är snabbare att bli våldsam? Det var inte så jag minns dem från Persona 5. Det fanns där absolut men inte såhär hårt och utpekat.
Musiken går inte att klaga på. Man sitter och njuter, dinglar med huvudet och bara njuter rent ut sagt när musiken spelas.
Jag är positivt överraskad över Persona 5 Tactica och även om jag fick PTSD från hur man tar sig mellan de olika kungdömena från The Answer från P3 Fes så funkar det.
Erina är en trevlig ny bekantskap och jag önskar att det inte vore hennes enda framträdande.
Persona 5 visar att det även fungerar som ett taktiskt rpg, något jag inte riktigt trodde på ifrån början men positivt överaskad. Men, jag tycker även att det nu räcker med spinoffs till Persona 5.
