Spelet som verkligen satte Atlus på kartan som en av de bästa utvecklarna.
Den mörka timman, en extra timme som bara vissa individer upplever efter midnatt. Mysteriska ”skuggor” som anfaller dessa individer och gör dem till viljelösa zombier som skiter i allt och bara vill sitta och stirra rakt fram.
Allt utspelar sig i staden Iwotadai dit vår MC återvänder efter att ha varit borta ett antal år efter en mysterisk explosion i ett laboratorium.
Vår MC som vi spelare själv väljer kön på och att vi får välja vilken Velvet Room betjänt som vi vill ha är också roligt.
Persona 3 Portable i sin ursprungliga form SMT Persona 3 skapade rubriker. Mycket tack vare valet att när karaktärerna använde magi använde de en ”evoker”, en föremål som såg ut som en pistol. Hur användes denna? Sattes emot tinningen och man tryckte av.
En skakig portning
Jag spelade Persona 3 Portable på Playstation Portable där denna version ursprungligen släpptes. På grund av PSPs begränsningar valde man att byta ut ditt utforskande av staden Iwotodai till en mer visual novell stil.
När P3P utannonserades att släppas blev därav folket förbannade, de vill he FES istället. När jag först spelade P3P skrev jag denna version som den definitiva versionen av Persona 3. Tack vare att du fick bättre strider, full kontroll över alla karaktärer som i Persona 4.
De tillagda sociala länkarna som följde med valet av att ha en kvinnlig MC och allt extra som man fick utanför striderna blev en större anledning att välja P3P över FES istället för att bara få ”The Answer” delen som är fullständigt värdelös.

På moderna enheter blir dock P3P en blandad kompott. Grafiskt sett märker man tydligt av att bakgrunder och modeller inte riktigt har fått samma kärlek. Bakgrunderna när man läser dialog är väldigt uppskalade medan karaktärporträtten har blivit väldigt rena och man ser att dessa är i 4k. Det märks när man utforskar Tartarus, det mysteriska tornet som reser sig under den mörka timmen att detta i grund och botten är ett playstation portable spel som blivit ”rengjort”.
Ljudeffekterna blandar och ger. Ljudet som spelas vid level up är fruktansvärt medan ljudeffekten när man anfaller är riktigt bra.
Musiken är i en klass för sig och med de nya slingorna som skapades speciellt för den kvinnliga MCn så blir man aldrig besviken.
One more!
Det som gjorde Persona 3 så bra när det gällde sina strider var införandet av konceptet att alla motståndare och även du hade styrkor och svagheter. Anfall svagheten och du får en möjlighet till att anfalla, medan den fiende som du anföll blir nerknockad. Om du lyckas knocka alla fiender får du möjligheten till en ”all out-attack” som skadar alla fiender.
Vilket innebär att striderna blir en kamp om att stärka sina svagheter och utnyttja fiendernas svagheter. Taktiskt tänkande!
Bossarna blir litet av trial and error. När man först möter dem vet man inte vad de är starka alt svaga mot så man vill ha så stor variation som möjligt i sina förmågor.
Hyllningar
När Persona 3 släpptes blev Atlus höjda till skyarna. Utvecklingsteamet skapade en dating och grottutforskningshybrid blandat med att du själv får ta ansvar för dina handlingar.
Detta koncept har sedan stått sig i de följande delarna och ja. Som spelkoncept är det många som sedan imiterat och försökt.
Allt som allt är Persona 3 Portable i sin moderna tappning ett utomordentligt spel som äntligen öppnar upp dörrarna för alla som missat spelet tidigare.