Nu, med litet mindre än två månader kvar till releasedatum har vi fått litet mera kött på benen om Nintendo Switch. Mina intryck är blandade för att säga det minsta. Utifrån presskonferensen och de filmer som släpptes i samband med eventet så kommer jag att dela upp mina intryck i flertalet kategorier.
Konferensen
Helt ok konferens. Det enda jag har att anmärka på är egentligen allt knäppande med fingrarna. Nintendo har nu slagit följe med massor av andra företag som har en kort ljudsekvens som irriterar mig. Segas ljudintro är helt ok. Detta knäppande med fingrarna gör mig bara irriterad. Det är ingen bra idé att irritera mig så ofta med något som man med lätthet hade kunnat undvika. Ska detta knäppande slå igenom högtalarna så fort jag stänger på konsolen?
Gamecubes intro var charmerande. N64 hade ingenting. Wii och WiiU hade en mer nertonad signal. Ja, jag är extremt ljudkänslig så vissa ljud stör mig.
Det de visade upp hade sina toppar och dalar. 1-2 Switch som en stor dal och nere i botten för mig. Breath of the Wild, även om det släpps till WiiU gjorde mig dock otroligt sugen på spelet och konsolen. Allt tack vare en trailer, vilket är sällsynt för mig.
Konsolen
Nintendo Switch är svår att beskriva. Utifrån det man ser så är konsolen dels platta med sin touchskärm, dels bärbar konsol när den inte sitter i sin docka och så en konsol för hemmet som via hdmi kopplas upp till en tv.
Känns det som att Nintendo försöker göra för mycket på en och samma gång? Absolut. Tiden får utvisa om min föraning stämmer eller inte.
Att lägga spel på kassetter igen efter alla dessa år känns som en sak Nintendo kan falla eller hyllas för. Mycket på grund av hur stora laddningstiderna blir, i och med kassetter så bör det inte finnas några laddningstider. Ja jag kallar de kort som hyser spelen för kassetter. Så gammal är jag faktiskt. Om det inte är några laddningstider så har Nintendo vunnit mycket, om det trots allt blir laddningstider så kommer jag att bli besviken.
Joycon kontrollen känns som den bit jag tycker minst om. Att ha analoga styrspakar istället för ett digital styrkors har varit en dålig investering enligt mig länge. Att de gjort denna design för att ge mig som spelare möjligheten att spela med andra bara genom att koppla bort de och på så sätt skapa två kontroller är en smart innovation, men ingenting som passar mig. Att Controller Pro åter igen kostar mer än vad spelen själva gör har inte gjort mig gladare.
Jag bryr mig inte om att nämna upplösningarna som konsolen har då de spelar mig kvitt. Jag spelade NES spel för att de var roliga och för mig var den en bättre tid då jag fick använda fantasin för att föreställa mig vad alla karaktärer var och hur de såg ut. Så upplösning bryr jag mig inte om. Är spelen roliga att spela och flyter på bra så är jag fullständigt nöjd.
Med samma veva är innehållet under huven på konsolen inte av vikt för mig.
Spelen
Det absolut viktigaste med en ny konsol är spelen. Jag kommer inte skriva om alla utan bara ett urval av spelen som jag fick ett ordentligt intryck av.
Legend of Zelda: Breath of the Wild sålde mig. Även om jag inte har tagit mig i kragen på att köpa en Switch ännu så har jag förbokat Breath of the Wild. Så bra tyckte jag att trailern för spelet var. Största anledningen? Något som jag saknat i Zelda har alltid varit interaktionen mellan Link och Zelda. Om Nintendo inte bara slängde in den enda scenen i spelet där de agerar med varandra utan verkligen tar tag i att göra interaktionen mellan dem en del av spelet så kommer jag vara förälskad i spelet länge.
1-2 Switch känns som en förlängning av WarioWare spelen, gillar man sådana samlingar av minispel som använder motion kontroll fungerar det. Jag har aldrig varit intresserad av den typen av spel så för mig föll det väldigt fort.
Disgaea 5: Complete är faktiskt ett intressant drag av NIS, om de klarar av att krympa ner Disgaea 5 till en kassett på 32GB så kommer jag att applådera. Spelet släpps med all DLC från PS4 versionen ifrån början och litet surt känns det att ha lagt ner så många timmar på Disgaea 5 redan. Kunde ha blivit droppen som fick bägaren att rinna över.
Super Mario Odyssey är nog det Mario-spel som jag sett fram minst emot under mina 27år som spelare. Jag har aldrig gillat öppna världar med Mario. Jag vill ha fascinerande utformade banor där jag får springa, hoppa och bara njuta i full drag av spelet och dess bandesign. En helt öppen värld där Mario, som ska vara en rörmokare från Italien vandrar runt bland ”normala” människor men Mario ser inte ut som en normal människa känns som en stor miss. Att ett av de nya inslagen är en hat med ögon? nja, jag är inte imponerad. Om de skapar plattformande med hatten i åtanke? Då kan de skapa en hel del intressanta banor men nej tack för egen del.
Kommer jag köpa Switch på releasedagen?
Den stora frågan och i dagsläget så är svaret NEJ, jag kommer inte köpa en Nintendo Switch på releasedagen den tredje mars 2017. Jag vill fortfarande se andras reaktioner på kontrollen och kassetterna. Så litet kommer det bero på hur några andra som streamar reagerar. Samtidigt så är viljan att spela Breath of the Wild med en controller pro överväldigande. Framkommer det att man måste använda en viss kontroll för dess motion controlls så kommer jag nog svära fan och ve över Nintendo då jag då och för alltid vill ha valfrihet. Skyward Sword blev ingen hit för mig eftersom jag var tvungen att använda motion controll och att man skulle använda den som pekpinne i mångt och mycket. Går Breath of the Wild tillbaka till en mer klassisk Zelda så kommer jag nog en vecka efter release inskaffa en Switch.
Men just nu? Nej Switch är ingenting på min radar.
