Med en stark förtjusning i gentlemannatjuvar har jag följt Lupin 3rd i filmformat ända sedan jag såg Castle of Cagilistro. Lupin en tjuv stjäl vad helst som denna önskar. Och lämnar alltid ett visitkort innan han anländer.
Det var på grund av detta som jag såg fram emot Persona 5 så otroligt mycket. Kunde ett spel slåss om platsen med de bästa gentlemannatjuvarna?
Resultatet var tyvärr ett nej då kompositionen av karaktärer må ha varit bra men ändå kommer de inte i närheten av de ganska fulländade karaktärerna som Lupin har som medarbetare.
I den femte säsongen av Lupin 3rd får vi träffa bekantskap med Ami, en hacker av världsliga mått som konstruerat ett betalsystem för e-valutor inte olikt bitcoin. Pengar som pengar för Lupin som bestämmer sig för att stjäla de hundra tusentals ”insert e-valuta here” som företag tjänat.
Det är första gången som jag upplever Lupin i serie format då jag tidigare bara sett de filmer med honom. Avsnitten känns betydelsefulla och man får alltid en chans att sitta på nålar när avsnittet är slut och man får börja vänta till nästa vecka. En trevlig väntan men ändå så känns det som att tempot avbryts när man inte har tillgång till hela ”delen” på en gång. Bortskämd från filmerna jag vet.
Animationen har från filmerna fått sig ett litet törn i kvalité. Den är inte på något sätt dålig men i jämförelse så ser man klart och tydligt att även de äldsta filmerna har haft en högre budget för animering än serien.
Jag önskar allt gott av den här serien och det är nog kanske dags att jag börjar ta en titt på de tidigare säsongerna. Om inte annat så för att ta reda på varför det kanske mest fokuserade kärleksparet i serien plötsligt inte riktigt håller ihop utan har gått sina skilda vägar.
