Falcom vet hur man gör direkta uppföljare. Här är ett praktexempel.
Slutligen har vi kommit till den avslutande delen som knyter samman säcken. Efter att ha varit frågande till ”vem är Lloyd Bannings och SSS?” i Trails of Cold Steel har jag nu äntligen fått veta exakt vilka det är. Och varför de flesta fans av Trails-serien fullständigt älskar Azure.
Trails to Azure är ett i princip perfekt exemplar på hur en uppföljare, en direkt sådan ska vara.
Spelet utspelar sig en månad efter händelserna i Trails from Zero. Efter en liten avstickare på ett specialuppdrag där SSS delade på sig för att täcka en större front är alla tillbaka och det är dags att åter igen visa Crossbell att om de behöver hjälp finns den att tillgå. Med ett nytt styrande organ och nya medlemmar i SSS, Special Support Section blir Azure aldrig tråkigt.
Mycket av Zero återkommer. Sättet som du accepterar uppdrag, de dolda uppdragen, att du blir betygsatt efter varje kapitel, gör alla uppdrag och gör de rätta besluten och du får bonus föremål som kommer att hjälpa dig i de senare striderna.
Speedboosten som gör att du snabbare kan traversera städerna och grottorna är välkommet då den även gör så att berättelsen pushar på snabbare.
Precis som i Zero återfinns det dock tyvärr vid utforskning fasta vinklar. Du kan inte rotera kameran och det är litet synd. Grottorna blir även de en utmaning precis som i förra spelet där du väldigt snabbt kan bli konfunderad. Har jag inte redan varit här? inte? Ska jag hittåt? Men jag vill utforska utan att föra vidare berättelsen!
Att jag inte kan skippa scener helt och hållet(bara göra dem snabbare) är förståeligt, spelet är så pass gammalt men samtidigt så kan det kännas litet tråkigt att behöva sitta igenom samma scen om och om igen om man exempelvis förlorar en boss fight.
Striderna rör sig sakta men säkert mot de strider som jag var vad vid i Cold Steel. Vi är fortfarande kvar i systemet som Trails in the Sky introducerade. Med nivåer, så att ju fler av samma typ av quartz du använder desto fler olika magier lär du dig. Nytt för Azure är introduktionen av Master Quartz som beroende på vilken du använder ger dig status-boosts och ger dig olika magier beroende på vilken nivå din master quartz har.
Så det är på grund av alla dessa detaljer som jag beskriver Azure som ett perfekt exempel på en uppföljare. Berättelsen introducerar nya karaktärer, men håller kvar vid det gamla gardet av karaktärer och fortsätter berättelsen. Striderna behåller mycket av Zero men utvecklar, förbättrar dem.
Trots att det finns få nya områden utan det är mest att återbesöka gamla platser så gör det ingenting. Du vill göra återbesök för att se hur saker och ting har förändrat sig från det tidigare spelet. Detta visar hur pass intressant spelet är, Falcom är verkligen duktiga på att göra sådana här detaljer och jag bockar och tackar.
Legend of Heroes: Trails to Azure är ett ypperligt spel och ett av de bästa i serien. Och ÄNTLIGEN har vi nu hela Erebonia-sagan översatt och släppt.
Nu har vi hela bilden och ja. Azure är såhär långt definitivt min favorit av de 9 spel i Trails-serien.
