Om det är något som jag inte fullt ut förstått så är det varför hela ”betjänt” grejen är så uppskattad. Med mitt intresse i anime så har jag sett både den ena och andra betjänten som lytt minska vink av sin ”herre”.
Kobayashi är inte någon speciell. Hon arbetar på ett dataföretag där hon blir hunsad av de högre upp i hierarkin, hennes medarbetare vill helst att hon ska göra deras jobb åt dem och i många fall gör hon det. Hennes avkoppling? Att efter arbetet sitta med en av de få medarbetarna som behandlar henne som en människa och dricka alkohol och diskutera betjänter.
När Kobayashi då en dag vaknar efter en sådan dag och öppnar dörren till sin lägenhet och får se en enorm drake stirra på henne undrar hon om hon inte fortfarande drömmer. När draken sedan förvandlar sig till en humanoid och kastar sig runt halsen med ett kärleksfullt ”Kobayashi-sama!” är shocken total.
Drakens namn är Tohru och hon kommer från en annan värld där drakar i allra högsta grad existerar och slåss mot varandra för herravälde över världen eller bara för att förinta allt. I sann anda finns det även hjältar som försöker att förinta dessa destruktiva drakar och Tohru är just en sådan drake som lever och andas kaos. Natten innan då Kobayashi och Tohru först mötes är höljd i mörker och huvudvärk hos en av dem. Men löften gavs och nu har Kobayashi en högst egen betjänt. I form av draken Tohru som förvandlat sig till en människa med svans och horn.
Vad som följer sedan under 13 episoder är en trevlig stämning. Kobayashi och Tohru blir djupare och djupare anpassade till varandra. Trots en del misstag och bråk så är det verkligen vänner för livet. Jag gillar atmosfären i denna serie där vänskap får en betydande roll och hur lätt det är att vänja sig vid saker.
Själv har jag gjort saker och ting åt mig själv under en längre tid. Om någon plötsligt skulle komma och börja laga mat åt mig, tvätta kläder och så vidare skulle jag känna mig väldigt obehaglig. Det är saker som jag själv ska göra, inte någon annan. Jag har också en väldigt stark tro att om det skulle fortsätta och att vi skulle komma varandra närmare så skulle jag kunna acceptera det på ett bättre sätt. Men det skulle ta väldigt lång tid.
Jag önskar att jag genom att gå ut i skogen en mörk natt skulle kunna träffa på någon form av mystiskt vidunder som behöver min hjälp och i gengäld skulle vi bli vänner. För det är vänskap som är det främsta tecknet i Kobayashi-san Chi no Maid Dragon.
