Jag har länge funderat på en sak. Är mina känslor och tankar mot ett spel ok att ha när jag inte har spelat spelet själv? Eller ska jag hålla käft om ett spel som jag inte har spelat?
För att göra en jämförelse, när DmC först skulle släppas så såg jag andra spela via Twitch och tyckte inte att det jag såg vare sig då eller när jag tidigare sett trailers. Jag uttalade mig om DmC och fick många arga kommentarer från andra att om jag inte spelat spelet så ska jag inte uttala mig.
Nu för en liten historielektion. Jag har snart spelat spel i över 30år. Jag har alltid varit fokuserad på att ha roligt när jag spelar och därför har jag skaffat mig en stor del erfarenhet av vad som gör mig glad, vad jag har roligt med och så vidare. Om jag ser att ett spel saknar dessa kvalitéer har jag då rätt att uttala mig om spelet och att jag inte kommer att ha roligt med det?
Jag kan hoppa till nutid. Cuphead har nyligen släppts och Twitch och spelmedia verkligen älskar spelet. Det är svårt, extremt svårt men nästan alltid rättvist. Vad min erfarenhet säger mig om Cuphead så är spelet otroligt charmigt, har en härlig gammal klassisk cartoon känsla i art direction och är en genre som nästan idag är utdöd.
MEN! Det är ingenting som jag själv skulle köpa eftersom mitt humör är väldigt dåligt på att hantera motgångar när du tvingas nästan till perfektion för att klara av banorna. Cuphead handlar i högsta grad om att lära sig fienders mönster och hur man på enklast möjliga sätt hanterar dessa. Att spelet saknar checkpoints i banorna gör inte saken bättre eftersom det lämnar väldigt få delar för misstag och att misslyckas några steg från slutet på ”Run & Gun” banorna är frustrerande. Jag har sett en hel del irritation från spelare när de fått ”you died” på skärmen och sedan ser hur nära slutet de var. Även med bossarna som saknas livsmätare är det förståeligt att frustrationen är överväldigande när de förnedras av bossarnas kommentarer och så är de precis vid slutet.
Skulle jag personligen ha roligt med ett spel som detta? Nej. Alltså har jag ingen anledning att köpa det. Kan jag ändå sitta och berömma det för dess art direction, svårighetsgrad och charmighet? Gör det mina åsikter mindre värda än någon annan som klarat av det till den milda grad att hen har S-rank på alla strider?
Givetvis är alla recensioner här på Deculture skrivna efter att jag spelat spelen och inte för att jag sett någon annan spela dem. Egna erfarenheter är alltid bäst då man kan upptäcka saker som andra inte gör och vice versa. Men jag har funderat ett tag på detta ämne och ville skriva av mig litet.
På samma sätt kan det även tänkas att man skapar en uppfattning om spelet som inte stämmer. Något som kan förstöra upplevelsen när man sedan spelar själv. DmC tog mig aldrig med storm, redan den första trailern som jag såg och jag började att kasta skit på spelet. Dante på ett psykhem? Med svart hår? Med större emotionella sår är någonting annat som främsta inlevelse? Jag sa bara tack och hej där. Spelet kom, släpptes och mot bättre vetande köpte jag mig ett exemplar. Auto-aim, forcering av vapen och ett alldeles för stort fokus på luftburna strider gjorde att jag blev irriterad. Bossarna som agerade som de gjorde och att spelet var så otroligt bundet vid att dra fiender till dig eller att du använder fiender som mål för en krok var alla saker som jag sagt då jag tidigare såg spelet i aktion innan jag spelade det.
Färgades min upplevelse av spelet redan då med negativitet? Jag skulle vilja tro att jag har tillräckligt med självdistans att kunna säga att jag hade fel om ett spel som jag spytt gala över och när jag själv får spela det så upptäcker jag att jag har roligt med det.
Så vad tycker ni? Har man som spelare rätt att klaga på ett spel som man aldrig kommer spela själv inför andra? Eller ska man ”hålla käft och inte uttrycka sig innan man spelat själv”?
