När Koei Tecmo släpper remaken av ett äldre Atelier-spel kan jag bara bli glad och upprymd. Tyvärr blir upplevelsen med spelet en mindre angenäm händelse.
Tid, ack min tid!
Huvudkaraktären Marlone, men mest känd som Marie går på den magiska skolan. Men hennes betyg och studier går inte bra, så dåliga är de att hon inte kan ta sin examen, de sämsta i skolans mångåriga historia. Ett sista försök görs av hennes rektor Ingrid. Istället för att studera och plugga i skolan ska Marie få en egen ateljer i stan.
Här ska Marie jobba hårt på sin alkemi så att hon inom 5 år kan visa upp en bra produkt för Ingrid. Lyckas hon wowa Ingrid så får hon ta sin examen. Annars så misslyckas hon.
Det är denna tidspress som stör mig allra mest med Atelier Marie. Jag har 5 år på mig att lära mig recept, köpa böcker, utrustning, skapa föremål, samla ingredienser och resa.
Allt jag gör kostar ett minimum på en hel dag. Glömmer jag att spara innan jag går ut från ateljen och vill återvända för att spara? 1 dag går. Plockar jag upp 1 ingrediens i en skog? 1 dag går. Vill jag göra något med alkemi? x antal dagar försvinner. Resan till en skog för att samla ingredienser? x antal dagar tur och retur.
När det är sådan tidspress blir jag nervös. Då 5år inte är speciellt lång tid. Och när även varje strid tar 1 dag? Man vill inte slåss, man vill specifikt ta sig till platsen där man kan hitta de ingredienser man söker för sitt siduppdrag eller recept. Allting annat känns som slöseri med tid.
Som mothugg till detta tack och lov återfinns ”Unlimited Mode”. Här finns inte tidsbegränsningen alls utan när 5 år har passerat väljer man själv när man vill ”avsluta spelet” och visa upp sin ansträngningars flora. Istället får man inte mycket av det extra som lagts till i det normala sättet att spela. Sociala Events och mera.
Strider i all sin enkelhet
Jag kommer från Atelier Iris, Mana Khemia och de mer action-betonade Atelier-spelen. Här blandas alkemi och strider på ett bra sätt. Atelier Marie och Rorona och flera av spelen mellan Atelier Iris och Atelier Ryza hade ett simpelt stridssystem. Atelier Marie är charmigt, den nya grafikstilen som får mig att tänka tillbaka ett antal år fungerar ypperligt, nya porträtt rör sig i takt med att de pratar och allt med den grafiska biten tilltalar mig.
Sedan hamnar man i en strid. Förutom Marie så måste man ”hyra” in kämparna. Man betalar alltså i princip legoknektar för att man ska kunna bege sig ut och samla in ingredienser. Vissa vänner arbetar utan kostnad men detta system är som gjort för att man ska slita sitt hår.
Att man har 3 formationer. Front, normal och bakre raden där varje rad ger dig bonus på ett område men minskar ett andra är intressant. Men varför den främre raden får en negativ % på sitt fysiska försvar förstår jag inte. Att den bakre raden får ökad magi och fysiskt försvar kan jag förstå. Så man blir litet konfunderad när man läser vad varje rad gör.
När jag sedan läser att föremål kostar magipoäng att använda blir jag närmast irriterad. Magipoäng kan bara återställas om man vilar och vila kan man bara göra i ateljen, eller med föremål. Så det blir att mest använda den vanliga attacken man har för alla strider. Med föremål som gör så att fienden somnar in kan man spela taktiskt om man vill men ja, att komma från Atelier Ryza till detta? Mysigheten och tidspressen slåss med varandra över hur jag vill agera.
Ett charmigt spel med glimten i ögat
”Jag är trött på att rädda världen, nu tar jag det lugnt ett tag” är något av en catchphrase för Atelier Marie Remake: The Alchemist of Salburg och ja. Här handlar det inte om att skapa ett föremål som ska rädda världen. Vill man ta det lugnt och bara njuta av spelets musik eller lära känna karaktärerna man möter så finns det möjlighet till det.
Men tidspressen ligger över mig personligen som spelare och jag blir stressad. Charmen finns, glimten i ögat finns och när Marie bestämt sätter upp ett papper på väggen för att inte glömma bort det? Jag drar på smilbanden.
Vill man tänka och planera ut varje drag man gör för att få ett så bra slutresultat som möjligt? Det normala läget att spela är att rekommendera. Vill man verkligen ta det lugnt och bara njuta av spelet? Unlimited Mode.
Möjligheten att välja när man startar spelet är ett stort plus i kanten.
Min tid med Atelier Marie gör mig glad, men stressad.
