Spelet som ger mening till “den starke överlever” bereder mycket nöje och smärta. Kommer du att överleva?
Vi har alla spelat ett spel som detta. Ett spel som skrattar åt dig och förödmjukar dig flera gånger om och som straffar dig hårt för varje misstag du gör. Trots detta så återvänder du till spelet bara för att få se det skratta åt dig när du dör. Natural Doctrine är ett sådant spel och jag måste erkänna att jag nog aldrig haft roligare.
Spelet börjar lätt med en enkel tutorial i hur du rör dig genom spelets strider, hur du attackerar och framför allt, ger dig en kort inblick i hur viktigt det är med positioneringen av dina karaktärer. Därefter är dock smekmånaden slut och allvaret tar vid. Ett tankefel med hur du positionerar dina svagare karaktärer eller om du råkar döda fel motståndare så kommer du att mötas av Game Over-skärmen om du inte turligt nog överlever. Ja, skulle en enda av din grupps medlemmar dö så är det Game Over och du tvingas antingen börja om från början av striden eller vid senaste checkpoint.
En sådan erfarenhet fick ja, jag lämnade Anka, en battle medic kvar för att skydda henne och tågade framåt med mina andra karaktärer. Givetvis när jag råkade kliva över en knapp i marken så spelades en scen upp och Anka var därefter omsluten av fiender som med lätthet tog livet av henne. Game Over, börja om från checkpoint? Ja tack tänkte jag och började om från checkpointen. Som började som vad mitt äventyr slutade förra gången, Anka var fortfarande omringad, fienden hade fortfarande initiativet och hånade mig med gester och glädjerop när de åter igen tagit livet av henne. Lösningen? Att börja om från början av uppdraget och skynda långsamt som grupp.
Natural Doctrine har en berättelse, som berättas mellan striderna i form av att karaktärernas huvud får en pratbubbla. Om man någonsin tvekar på vad de säger så kan man med en knapptryckning få fram dialogen som läsbar text i vad som mest kan liknas vid en chat från ett MMO. Berättelsen är spelets svagaste kort och jag erkänner villigt att jag knappt kommer ihåg vad karaktärerna har diskuterat och pratat om. Det är flertalet ämnen, en ny ras av djur som äter allt som möter dem till elitism och hjärntvättning så man vet inte riktigt vad som kommer härnäst. När spelets strider laddas in så får man läsa litet historia om världen. Om hur deras variant av magi, “pluton” måste grävas fram från gruvor och om hur den i sin orefinerade form är giftig för människor. Därför låter människan gobliner gräva fram och göra pluton användbar, varefter människan stjäl den refinerade plutonet från gobliner och slaktar dem i samma veva. Något som människan tycker är helt ok. Kort sagt är spelet ovanligt öppet med rasistiska åsikter och det shockade mig faktiskt när jag kom till insikt i detta. Det är dock bara en viss dialog som detta märks.
Natural Doctrine är svårt, oerhört svårt även på Normal. Jag har blivit dödad fler gånger av små misstag än vad jag någonsin kan tänka mig. Att glömma vilken räckvidd fienden har med sina vapen är ett snabbt sätt att få sina svagare karaktärer slaktade. Spelet vet exakt vilka som är dina svagaste karaktärer och siktar in sig på dem. Placerar du exempelvis Anka och Geoff i samma ruta kommer fienden att fullständigt ignorera Geoff och alla anfalla Anka. Vilket om du gjort dåliga val i vilka fiender du anfallit kan innebära att säg 9-10 fiender alla anfaller Anka. Hon är kraftig som gevärsskytt men har väldigt litet hälsa så hon överlever inte ett sådant anfall.
Spelet betäcknas som ett “hardcore SRPG” och jag kan inte annat än att hålla med. Gillar man en ordentligt utmaning är Natural Doctrine ett spel att kolla in. Striderna är beroendeframkallande även om de är ruskigt svåra.