Nu med 6h bakom mig ville jag bara litet lätt ge litet intryck på Xenoblade Chronicles. Det är blandat kompott och jag vet inte riktigt hur jag ska se på min upplevelse.
Stora områden
Det första som slår mig efter att ha gått igenom öppningssekvensen är hur otroligt stort området är. Miljöerna har verkligen fått sig en rejäll uppbackning mot andra JRPGn. Det närmsta jag kan jämföra storheten på dessa miljöer är ett MMORPG. Så stort är det första området du spenderar dina ursprungliga timmar i.
Att ditt startområde även har vatten, gräs, berg och massor av fiender som syns direkt på skärmen i allt från små fåglar till en stor larvliknande fiende.
Jobbiga siduppdrag
Siduppdrag finns det gott om. Jag har spenderat ca 6h med spelet och jag har bara gjort siduppdrag. Så många finns det. Jag känner mig verkligen som en hunsad springpojke som alla vill ha hjälp från men som ger väldigt litet tillbaka. Vilket är otroligt jobbigt. Men det är nog så det kommer bli om man inte vill springa rakt igenom huvud uppdragen.
Shulk = Yuki?
För dem som spelat Grandia 3 så kommer ni ihåg att huvudpersonen Yuki där mest av allt var intresserade av flygplan. Allt annat runt omkring honom var av ringa betydelse.
Litet sÃ¥ är Shulk med. Fast hans omrÃ¥de att fascineras av är mekanik och det mystiska ”monad svärdet”. Han spenderar i princip all tid i sin verkstad där han antingen mekar med olika maskiner eller undersöker Monad svärdet.
Hans barndomskamrat Fiora ser man väldigt tidigt att hon har känslor för Shulk, Shulk å andra sidan visar mer intresse för mekaniken omkring honom än Fiora. Vilket irriterar mig då jag personligen inte orkar med huvudpersoner som agerar såhär.
MMORPG strider
jag vet inte hur jag annars ska beskriva striderna. Man måste beväpna sig inför varje strid genom att ta fram sina vapen. Utan vapen kan du inte slåss. När du väl slåss måste du vara inom räckhåll för ditt vapen för att de automatiska vanliga attackerna ska utföras. Sedan bestämmer du som spelare om du ska försöka smyga bakom fienden för att använda en förmåga som gör mer skada bakifrån eller om du vill ta bort fienden aggro från dig.
Att spelet använder sig av aggro där fienden kan bli mer benägna att attackera dig ju mer förmågor du använder får mig också att tänka på ett MMORPG.
Striderna skapar också nästan ett krav att om du ska ha någon chans så måste du vara mer än 1 karaktär i gruppen. Jag försökte besegra en lvl 4 fiende när jag var lvl 6 ensam. Det funkade inte då Shulk är alldeles för svag att slåss själv. Han har en läkande förmåga som återställer hälsa men den är alldeles för svag och tar alldeles för lång tid för att kunna användas igen för att vara effektiv.
När man inte befinner sig i en strid så återfår man även hälsa. Har dina kamrater blivit besegrade och du överlever strider kommer de även att återuppstå.
Så striderna är blandad kompott mellan MMORPG och vanliga JRPG. Jag både gillar och ogillar det.
Bra engelska röster?
Det som faktiskt förvånar mig mest med detta spel är att de engelska rösterna som används faktiskt är engagerade och gör sitt jobb utmärkt. Vanligen brukar jag när alternativet finns vilja ha mina röster på japanska med engelsk text. Men här så gick jag faktiskt tillbaka till engelska röster.
Jag vet, det låter helt sjukt men så bra är de engelska rösterna i detta spel.
Ett trevligt spel
Trots en irriterande huvudperson, en blandat kompott av strider så trivs jag med Xenoblade Chronicles. Det är en fräsch fläkt för ett JRPG och även om det inte känns eller spelas som ett JRPG så är det ett spel jag vill fortsätta spela.
