Fractale var en av mina dark horses när jag kikade på vinterns serier i höstas. Denna spådde jag rätt bra, om jag får säga det själv.
Fractale utspelar sig i en avlägsen framtid, där människor för längesedan har glömt hur man lever vanliga liv tillsammans. Vid födseln inplanteras en konsol i kroppen, vilken ger tillgÃ¥ng till ”Fractale-systemet”, en ständigt tillgänglig databank. När man är uppkopplad mot ”Fractale-systemet” har man oändlig tillgÃ¥ng till underhÃ¥llning, information och kontakt med alla som är uppkopplade. Med hjälp av den inopererade konsolen modifieras även ens syn, sÃ¥ att man kan projicera upp hologram för sig själv (och andra om man sÃ¥ vill). Ett populärt användningsomrÃ¥de för detta är till exempel att projicera upp versioner av sin familj och vänner, vilket gör att man har kontakt och ”ses” utan att man faktiskt behöver göra det.
Huvudpersonen i serien, Clain, bor i ett avlägset hus tillsammans med projiceringar av sina föräldrar och deras hund. Clain är lite ovanlig, dels för att han bor så avlägset och inte i storstaden som de flesta andra, men också för att han är intresserad av historia och prylar som användes i de glömda århundrandena (läs: vår tid). Clain gillar inte riktigt att alla propsar på att låta sina projiceringar stå för all kontakt med omvärlden, han tycker man gott skulle kunna ses i verkligheten också. Men liksom alla andra, accepterar Clain hur verkligheten ser ut i hans nutid.
En dag, under en promenad, blir Clain vittne till en flygjakt. Det är en flicka på en flygfarkost som blir jagad av tre skumma figurer på en annan. Vid åsynen av Clain får hon något lugnande i blicken, släpper taget om sin flygfarkost och låter sig falla mot, vad som ser ut från Clains vinkel, en säker död mot klipporna. Stupkanten gör att Clain inte ser slutet av hennes fall, så han rusar till hennes undsättning. Hela spektaklet gör att hennes förföljare ger upp förföljelsen och Clain lyckas leta upp henne. Otroligt nog är hon vid liv och Clain tar med henne hem för att vårda henne. Detta mötet förändrar Clains liv, flickan Phrynes liv samt förändrar framtiden för hela jordens befolkning.
Fractale har en väldigt bra handling. Den är lÃ¥ngt ifrÃ¥n förutsägbar och författaren visar tidigt att han inte är rädd för att döda av bÃ¥de stora och smÃ¥ karaktärer. ”Fractale-systemet” är lÃ¥ngt ifrÃ¥n populärt hos alla. MotstÃ¥ndsrörelser finns och striderna mellan dem och ”Fractale-systemets” försvarare blir fler och värre ju längre serien lider. Karaktärerna är unika och lätta att fastna för. Musiken, animationen och humorn fÃ¥r klart godkänt. Tempot känns inte stressat och världen är metodiskt uppbyggd. Det märks att stor vikt har lagts pÃ¥ detaljer i hur allt hänger ihop i handlingen.
Med detta sagt, är det inte en serie i högsta divisionen. Det är dock väldigt, väldigt svårt att säga vad som gör att den inte hör hemma där. Skulle jag säga något, är det att det känns som att en rätt tajt budget har begränsat kvaliteten i animationen. A-1 Pictures producerar många serier samtidigt, bland annat långköraren Fairy Tail, och jag tror det går ut över kvaliteten. Men det är bara min hypotes. Fractale är verkligen en serie att kika på, om man är sugen på lite skön äventyr i en framtida sci-fi-setting.